1985 – 2025 · Rådmansgatan 5, Malmö
Galleri 21 var under 40 år Malmös konstscen för nordisk och europeisk samtidskonst. Verksamheten startade 1985 i ett gårdshus på Gamla väster i Malmö av några konstnärer och kulturarbetare som tyckte att Malmö behövde ett nytt ställe att sprida kultur och konst från. Galleri 21 stängde i december 2025.
Tack för allt!
Det kändes verkligen bra den sista dagen för Galleri 21 med finissage av GALLERI 21 – FINAL 2025 den 7 december 2025. Lite sorgligt och vemodigt förstås. Det blev också trevligt efterhäng.
En fantastisk film av Frederic Täckström från sista dagen den 6 februari 1991 på Jakob Nilsgatan 21. Där startade Galleri 21 1985 för att därefter flytta till Rådmansgatan 5.
Mycket konst har det varit sedan dess. Många underbara konstupplevelser. Otaliga fantastiska möten.
Göran Green och Josabet Werkmäster
7 december 2025
40-årsjubileet
Utställningsarkiv 1985–2025
Klicka på ett år för att se utställningarna.
Maiken Stene, Mats Hjelm, Lars Brunskog, Gertrud Alfredsson, Petter Hellsing, Johanna Schartau, Olov Tällström. Curator: Göran Green.
Vernissage lördagen den 8 november, kl 12-16
Galleri 21 har länge varit Malmös konstscen för nordisk samtidskonst. Det har med åren byggts upp ett stort kontaktnät och genomförts många fruktsamma samarbeten. Under sommarhalvåret 2013 samlade sig Malmös konstscen till en stor manifestation med den nordiska samtidskonsten i fokus genom Malmö Nordic 2013. Göran Green var en av initiativtagarna till idén. Till jubileumsåret 2025 är Göran Green curator för den nordiska utställningen och bjuder in konstnärer från grannländerna att återigen mötas i Malmö.
Nordic Review
26 september - 19 oktober 2025
Jukka Vikberg, Marja Kanervo, Petri Hytönen, Kirsi Kaulanen, Marko Vuokola, Morten Viskum, Jes Brinch, Frode Gundorf Nielsen. Curator: Göran Green.
Playfullness
23 augusti -
14 september 2025
Göran Green, Anders Kappel, Monix Sjölin, Bente Sommerfeldt Colberg, Josabet Werkmäster/Margareta Heijkenskjöld Holmgren, Ulrika Segerberg och Veronica Brovall.
Samtliga konstnärer är väl etablerade i den nordiska och europeiska samtidskonsten och förenas av ett direkt och okonstlat tilltal med en omedelbar närhet som samtidigt innehåller ett existentiellt djup. Därav utställningens namn Playfullness som också omfattar närvaro, spontanitet, prestigelöshet och kreativitet.
Curators: Göran Green, Monix Sjölin, Josabet Werkmäster.
ATT VISA OCH ATT DÖLJA
26 april - 18 maj 2025
Gunnar Sandin, Millie Holmer, Ella Tillema, Bo Hylander
För utställningen Att visa och att dölja har Lars Embäck, Christel Lundberg och Anna Sandberg Falk valt att bjuda in konstnärer utifrån sin personliga upplevelse av Galleri 21’s verksamhet i Malmö under många decennier. De inbjudna konstnärerna presenteras tillsammans med ett verk av kuratorn och i samspråk med varandra.
Lars Embäck väljer malmökonstnären Gunnar Sandin som ställt ut flera gånger på galleriet. Christel Lundberg väljer den berlinbaserade konstnären Millie Holmer som Christel fick kontakt med när hon arbetade på galleriet. Och Anna Sandberg Falk väljer Ella Tillema, bosatt i Småland. Anna är inte konstnär själv och låter sig representeras av en triptyk av framlidne Bo Hylander i förhållande till Ella Tillemas verk.
Att visa och att dölja är en del av vår egen vardag. Vad säger vi och vad visar vi? Vad undviker vi, och varför? Har vi makt över vad vi vill förmedla, har vi de medel som krävs, eller måste vi slåss för den rätten? Att visa och att dölja kan handla om allt från världspolitiska skeenden till sårade erfarenheter på ett privat plan.
Millie Holmers verk har titeln "Lost Life" och är en installation av sex bilder, där varje större bild hör ihop med en mindre. Den fysiska världens masker och skal skiftar form, blir till tecken, energier. Förvittrar, förmultnar för att ge plats åt ett nytt skeende. Materialitet blir till ljus, eller mörker.
I sitt måleri gestaltar Bo Hylander våra innersta tankar. Drabbande, komplexa existensiella tankar vandrar över duken. Triptyken "Förvirrade människor i en förvirrad tid" ringar in den eviga kampen i vårt förhållningssätt till världen - hur är man människa?
Gunnars Sandins verk utgår från staden Aleppo i Syrien och är en tolkning av förstörelsen av städer och kulturer, samt hur liv och platser drabbas både i tider av direkta krigstillstånd och i de ofta mindre synliga tider som följer direkt efter kriget.
Ella Tillema ifrågasätter i sitt måleri konstnärens roll i en krisande samtid. Har spegelns ledsna clown kapitulerat? Eller kan kanske konstnären likt den sanningsägande hovnarren vara den som sätter ord på tidens dårskap?
Lars Embäcks bidrag "Det här är en adress som inte finns" uppmärksammar konstnären Endre Nemes och hans verk Marmorintarsia, ett av nittonhundrafemtiotalets intressantare offentliga konstverk som finns vid ett torg i Högsbo i Göteborg.
Christel Lundbergs "Wreckages/vrakgods" gör en dykning ned i havet där atmosfär och ljud tillsammans bildar en värld med ett annat sätt att se på tillvaron i en animerad verklighet, tillsammans med rekvisita ur animationen
MENSCH
15 mars - 6 april 2025
HELI RYHÄNEN, JYRKI RIEKKI OCH OLLE SCHMIDT
Galleri 21:s verksamhet har drivits framåt av ett starkt ideellt engagemang och många dedikerade krafter. Genom åren har en rad kulturaktörer varit medskapare här, och inför jubileumsåret 2025 vill vi knyta an till deras insatser och ge dem en plats i programmet. Därför har vi bjudit in ett antal curatorer som tidigare varit verksamma i galleriet för att kuratera utställningar med konstnärer från "sin tid".
Förberedelser:
”21 Malmökonstnärer på Galleri 21 – en återblick”
18 januari - 23 februari 2025
Galleri 21 firar 40 år 2025. Vår ambition under 2025 är att verksamhetsåret ska präglas av galleriets 40-åriga historia. Vi inleder året med 21 konstnärer bosatta i Malmö som alla ställt ut på Galleri 21 genom åren.
21 Malmökonstnärer: Aleksandra Kucharska, Anders A, Bo Hylander, Dyveke Zadig, Emma Philipson, Eva Björkstrand, Helene Toresdotter, Jenny Berg, Jon Åkerlind, Jukka Vänttinen, Karl Adrian, Körner &Moreau, Louise Nessim, Maria Norrman, Melissa Henderson, Mårten Nilsson, Peter Johansson, Torsten Hylander, Tonie Roos och Åsa Maria Bengtsson
Helena Adolfsson, Johanna Schartau och Josabet Werkmäster
9 november - 1 december 2024
”ÖGONBLICK AV TID”
En bildbrevväxling mellan konstnärerna Helena Adolfsson, Johanna Schartau och Josabet Werkmäster.
1987–1992 var vi kurskamrater på Konstfack. Vi gick samtidigt på linjen för Textil Konst. Alla hade vi hade våra idéer, drömmar och tankar om konst, framtiden och det vi ville göra. Under alla år har vi tre hållit kontakten. Genom åren har vi också ibland återsetts genom våra arbeten på utställningar i olika konstellationer.
Vi ville tillsammans återkoppla och började en brevväxling med bilder. Det var under coronan, just då kändes möten med andra viktigare än någonsin - även om det var brevledes.Det första vi bestämde var bildernas storlek, 20x20cm.
Efter Konstfack flyttade Helena Adolfsson efter några år långt norrut, till Kvikkjokk och började teckna och måla allt mer. Ett liv nära och beroende av naturen. Målningarna och teckningarna är som porträtt av platser och detaljer i ett landskap som hon både känner väl och för.
Josabet Werkmäster flyttade efter utbildningen tillbaka till Malmö, där hon bodde innan, med man och ett barn som kom under tiden på Konstfack. Det textila är en självklarhet och en stark botten genom hela hennes verksamma konstnärsliv, där vardagen ofta har en självklar plats i hennes bildspråk.
Johanna Schartau flyttade för några år sedan ut på landsbygden i Skåne efter att tidigare ha bott i Stockholm. Hennes ofta projektbaserade och självbiografiska arbeten tar sig i uttryck i en mängd olika sätt; fotografi, teckning, objekt och film där det textila alltid finns med som en röd tråd.
Den kollektiva bildbrevväxlingen är hjärtat i den gemensamma utställningen. Här möts också deras egna verk som tillsammans skapar nya kopplingar och samtal i rummet. Verken spänner över tid och rum. Ett möte över tid, som alltjämt pågår.
ANGELICA OLSSON,
MARIA Q BRISING,
ZUZSANNE LARSSON GILICE
13 januari - 4 februari 2024
”I DET SOM INTE ÄR”
I utställningen ”I det som inte är” med Zsuzsanna Larsson Gilice, Maria Q Brising och Angelica Olsson, möts tre konstnärskap i ett gemensamt intresse för teckning, gråskalor och svärta.
”I det som inte är” adresserar existentiella dimensioner vilket återspeglas i konstnärernas respektive processer genom abstraktion, det hårda som möter det sköra, trasiga bitar som sammanfogas och fragment av ord och bild. I utställningsrummen visas verk som tar sig i uttryck genom installation, skulpturala objekt och rörlig bild, samtliga i grått, en så kallad icke-kulör, en blandning av svart och vitt, ljus och mörker.
Utställningen grundar sig i en dialog om teckning som medium, materialitet och metod samt hur deras konstnärliga praktiker möts och skiljs åt. Konstnärerna har tidigare ställt ut tillsammans på Sandefjords Kunstforening i Norge 2021, SKF/Konstnärshuset 2022 och Konsthallen Lokstallet 2023. Gemensamt är även att de alla tre är utbildade i Fri Konst vid Konsthögskolan Valand i Göteborg.
GERTRUD ALFREDSSON
17 februari - 10 mars 2024
JAG
På Galleri 21 kommer Gertrud Alfredsson visa en serie oljemålningar och som grund för hennes bilder är porträtt och ikonkonsttraditionen en av utgångspunkterna. Porträtten kan ses som självporträtt i viss mån, men hon har aldrig målat av sig själv. Gertrud menar att porträtten är som drömda individer, fantasifoster och något hon alltid släpat på.
Gertrud kommer också ha en nytryckt bok med teckningar från 1980 fram till nu.
SOFI ZEZMER (TYSKLAND)
23 mars - 14 april 2024
PERIPHERAL VISION
Sofi Zezmer diverse, multi-media artworks examine how we constantly transform information through our shifting focus of attention and explore the peripheral fields of our vision and awareness. The artist is not so much interested in the individual objects she employs, but rather in their interactions within proliferating networks of associations. Her works heighten the volume on this process and question the notion of absurdity inherent in the idea of 'extreme normality'. In her sculptures, installations, photographs and collage-drawings she disorients common correspondences and fuses the contrasting sense of foreignness and familiarity together. Citations of the macro and the micro worlds stand simultaneously next to each other, obscure details of conventional reality are often so isolated that they are no more seen as part of a larger, coherent context but rather represent just themselves. Her works often contain elements of language that hover in their potential meaning between the specific and the abstract.
STEFAN UHLINDER
27 april - 19 maj 2024
ARRHYTMHIE
Stefan Uhlinder är utbildad på Konsthögskolan Valand och Berlin och är målare I botten. På utställningen på Galleri 21 kommer han dock mest visa textila verk i diverse material och tekniker, såsom screentryck, tygkollage, reservagetryck och jacquardvävar. Det är andra gången han ställer ut på Galleri 21, förra gången var 2021, och då tillsammans med Helene Billgren.
Titeln beskriver en störning, ett ljud som inte stämmer, en puls som känns främmande, en rytm som kommit ur takt. En skälvning i något livsuppehållande.
OLLE SCHMIDT
24 augusti - 15 september 2024
SPEKTRUM
Olle Schmidt är utbildad på Konsthögskolan Valand. Tidigare utställningar bl.a. Göteborgs konstmuseum, Luleå konsthall, Trollhättans konsthall och Galleri Thomassen. Det här är andra gången på Galleri 21. Han arbetar framförallt med måleri och objekt.
Mina arbeten är resultatet av val, ett flöde av intryck och uttryck, kvarglömda minnen, hjältar och antihjältar. Syntax och språkförbistring - allt på en gång. Var är instruktionsboken?
MARJA KOLU
27 september - 20 oktober
DET HELA FÖRSVINNER I VITT
Kolu gillar astronom Esko Valtaojas kosmiska minnesord (Rundradion Prisma Studio 9.3.2017): ” Vi är alla en del av något större, del av en familj, del av mänskligheten, del av världsalltet … På sin dödsbädd kan man viska till världsalltet: Tack. Och världsalltet viskar tillbaka: Tack själv …Ha det bra på din väg till stjärnorna.” Istället för att hamna i mullen och bli uppäten av maskar höjer vi oss och blir atomer på stjärnhimlen.
Installationen Det hela försvinner i vitt grundar på Kolus barndom i Lapland där jorden var täckt med vitt snö flera månader – snö drivor, snöstorm, vitt -de är väl nyckelord till installationen lika mycket som att man försöker beskriva existens.Kolu tar avsked av materien genom att täcka över den med vit målarfärg. Som en trollkonstnär gör hon det förflutna osynligt, hon tvättar bort det. Den vita färgen symboliserar renhet. Vitt är också den liturgiska färgen vid ortodoxa.
Ida Pettersson Preutz's work centres around optical illusions. Swelling vortexes, bouncing pixels, and vibrating lines - her images force the eye to look and look again, the perspective and focal point constantly shifting, disorientation leading to reorientation. She works meticulously, stitching every pixel of fabric into laser-straight rows and then stitching the rows into unique patchwork compositions. Unlike in quilting, the reverse of Pettersson Preutz's pieces are exposed and are just as alluring as the front, with the added dimension of showcasing her craftsmanship. Her Material of choice is often cotton, though polyester, velvet and tulle make an apperance once in a while. All her fabrics are hand-dyed, hand-painted or screen-printed, allowing her to be very specific in the composition of her color palettes: often choosing vibrant neon tones, though more recently exploring the possibilities of the grey scale.
Birgitta Hallberg og Anne Brodersen mødte hinanden i 1969 på Kunsthåndværkerskolens tekstillinje . De har begge mange udstillinger bag sig både i Danmark og i udlandet og er medlemmer af BKF. Birgitta Hallberg kom som gæsteelev fra Konstfackskolan i Stockholm, og blev efter endt uddannelse , her i landet, hvor hun har virket som billedvæver. Hendes inspiration kommer fra barndomsminde og tanker, som hun væver med tråde i mange farver. I de seneste år er hun begyndt at arbejde med grafik (collografi). Anne Brodersen arbejdede i mange år som billedvæver, men gik over til collager med broderi og sting, tryk, maling, håndlavet silkepapir, på håndlavet papir og som det sidste ”hot textiles og Ecoprint.. Hun inspireret af gamle kulturer, hvor hun henter billeder, stemninger, tegn og objekter, til collagerne. Intentionen for dem begge er at føre det tekstile håndværk videre ind i nutiden og give dem et moderne udtryk.
PETER LAND (°1966. Aarhus, Denmark.) is one of Denmark’s leading contemporary artists. He makes performances, paintings, drawings, videos, sculptures… all with the same trademark tragi-comedic flair. The ambitions and failures of man as he struggles to find balance and meaning are the recurrent source for absurd situations and compositions. Simultaneously dark and funny, hopeless and light, he never shuns the extreme, and we are confronted with our own ‘all too human’-ness, reminding us of how much we are concerned with our identity and how it is perhaps determined by the failure rather than by the becoming of our ‘selves’. The subconscious and the self are explored by blurring the boundaries between memories and expression, children’s games and nightmares, desperation and the idyllic… The surreal and the grotesque ignite an existential alienation, and we are left unsettled but amused. Land’s works have been featured in numerous exhibitions across Europe, North America, Asia, and Australia, including solo shows at Galleri Nicolai Wallner, Copenhagen, Denmark; the New Museum, New York, NY; and the Mori Art Museum, Tokyo, Japan. Land represented Denmark at the Venice Biennale in 2005. www.peterland.dk
Hav mot Hud är konstnärsparet Hanna Roloff (f.1985.Växjö) och Sindre Hustveit (1989.Bærum NO) första duoutställning tillsammans. Utställningen visar måleri, relief och skulptur och hämtar inspiration från naturvetenskapen, med en evolutionär utgångspunkt där allt levande på jorden härstammar från vatten och hav, och från en mer lyrisk tolkning, där de ser på havet från en mer fabelaktig synvinkel. Hanna Roloff (f. 1985.Växjö) bor og arbetar i Oslo. Roloff är utbildad vid Kunsthøgskolen i Oslo, avdelning Medium- og materialbasert kunst (2017). Roloffs målerier undersöker samspelet mellan färg, form och materialitet, genom collage- och applikationstekniker. Målerierna har en kontrastrik komposition och bär olika grad av fysiska spår av vatten. Vid sidan av de formella undersökningarna är hennes praxis motiverat av tankar och frågeställningar kring naturen och bruken av dennes resurser. Verken presenteras ofta i en livlig färgskala, som ett slags hopp eller kamouflage inför naturen och människans osäkra framtid. Roloffs senaste soloutställning är The Future belongs to the Sea på Soft Galleri I Oslo (2022). Sindre Hustveit (f. 1989.Bærum NO) bor och arbetar i Oslo. Han har sin utbildning från Trondheim Kunstakademi (2014). Hustveits skulpturer och reliefer har sitt ursprung i leran, och i målerierna använder han bland annat infärgningstekniken vaxbatik. Arbetena kommer från hans intresse för arkeologi, alkemi, och mytologi. Han ser och hittar inspiration i äldre objekt som över tid har blivit förstörda och förlorat sin form och funktion. Från sin research tar han delar och element och historierna runt dessa och använder dessa som utgångspunkt för att skapa sina egna verk och narrativ. Hustveits senaste soloutställning är A sailor’s toothache, VAN ETTEN, Oslo (2020).
Huvuddelen i utställningen Closed Circuit är verket Jörmangandr och en måleriinstallation eller serie på fem verk med titeln Ouroboros. Båda är gjorda med bitar av bränsleslangar som också är en del av verken. Jörmangandr kan ses som en allegori över den norska statens oljeutvinning genom historien om asaguden Tors fiskefärd med jätten Hymer där han fick Midgårdsormen på kroken och i sin hybris försökte landa den i båten. Ouroboros är den mytiska ormen som äter sin egen svans, en symbol för hur allt hänger samman i en evig cykel av förstörelse och återskapande. Men verken kan också upplevas som ett uttryck för solipsism, där det enda som existerar är den egna upplevelsen. Bilden och den fysiska verkligheten binds samman i ett slutet kretslopp. Söderströms verk befinner sig i skärningspunkten mellan måleri, konceptkonst, keramik och grafik. Han arbetar utifrån idéer men verken är likaväl utförda med materialitet i fokus. Hans material är vanligt byggspackel infällt i ekpaneler som slipas ner till ett grafiskt uttryck. Han använder uteslutande två valörer, vitt och grått. Sprickorna som uppstår när spacklet torkar framhävs påminnande om Kintsugi, den japanska tekniken för att reparera keramik med guldfärgad lack. De blir en metafor för tid. Johan Söderström är utbildad på Kunstakademiet i Trondheim och har en relativt omfattande utställningsverksamhet på både stora och mindre arenaer i Norge och Sverige. Hans arbeten finns i privata och offentliga skandinaviske samlingar, och han har utfört flera offentliga uppdrag. Söderström bor och arbetar i Oslo, där han är representerad av Buer Gallery.
Vi närmar oss det närliggande, det till synes obetydliga, lyssnar och söker tolka, hitta rätt ton. Vilka berättelser bärs fram till mig av materialet i min hand? Varifrån kommer det? Hur låter formen? Vad tecknar ljudet? Materialet talar i lager av betydelse och mening. Genom att lyssna knyter jag an och blir infäst i den verklighet vi delar. Genom att göra försöker jag förstå. Från varsin utgångspunkt undersöker vi översättning som metod. I växelspelet mellan idé och material låter vi materialet vara den drivande parten.
Associationsrikt, subtilt och underbart taktilt. Textil konst när den är som bäst. Det här var ett material som förr sorterades ut som ”kvinligt”, men det här är konstskapande i samma rätt som skulptur eller vilket material som helst. Det hon gör är en sorts organisk konstruktivism, i grunder är det väldigt geometriskt, samtidigt är det så levande mjukt. Lars Nittwe
Tre Vyer - En cirkulär utställning där en konstnär och en poet, omedvetna om varandra, blir ombedda att skapa konst baserat på ett kontrabassolo, och där sedan basisten ifråga live skapar ny musik baserat på poesin och konsten. Tre konstnärliga vyer som flätas samman och utvecklas, tillsammans och var och en för sig. Johannes Nästesjö - musik Kyle Ericson (USA) - poesi Páll Sólnes (Island) - konst
Under december månad i år är det konstnärsgruppen Kiøsterud/Kucharska/Körner&Moreau som gör fönsterutställningen på Galleri 21. Utställningen öppnar lördagen den 9:e december. Gruppen består av konstnärerna Jan Marius Kiøsterud, Aleksandra Kucharska, Kristian Körner och Robert Moreau. De har tidigare ställt ut tillsammans, bl a på Höörs konsthall och på Abandoned gallery under Gallerihelgen 2022 i Malmö. Deras enskilda verksamhet spänner över skulptur, teckning, video och installationer. När deras verk ställs ut gemensamt handlar det däremot mer om de olika verkens möten och sammanflätning. Välkommen på öppning med glögg, lördagen den 9:e december kl. 15–17. Fönsterutställningen är öppen alla dagar, dygnet runt fram till den 31:e december 2023.
Mitt konstnärskap tar inspiration från konstens historia, från arkitektur och måleri men likaså från den nutida konstscenen och det vardagliga livet. I mitt måleri använder jag element från både hög- och populärkulturen samtidigt som jag arbetar med ett geometriskt formspråk, ofta i dialog med organiska former. I mina verk finns det referenser till det visuella systemet som vi använder i samhället i olika mönster-formfält på ett sådant sätt att de skapar rum och rörelse. Mitt konstnärliga uttryck innehåller element från många kulturer men bearbetat från en personlig utgångspunkt. Ljuset och färgen är i centrum. Det viktigaste är färgens och formens samspel, ljusets utrycktskraft och de spirituella möjligheter som måleriet erbjuder. Svåraste är att ge former en betydelse, jag vill inte att dom bara är mönster. Formerna är som skådespelare i rymden, dom skapar narrativitet. Scenen och den emotionella styrkan är färgen. Jag börjar med att teckna/ge former, kompositionen är en idé, ”the subjekt matter”. Målarprocessen handlar om att ge ljus och bestämma över den emotionella temperaturen. Måleriet är en intellektuell process som styrs av känslor. Det är både spännande och roligt med stunder av osäkerhet, en resa där jag prövar mig fram fel-rätt-fel. Jag letar efter nya lösningar, nya frågor. Till målningarna i den här utställningen har jag hittat inspiration från sådana konstnären som Bridget Riley, Hilma af Klint, Beatriz Millhazes och Frank Stella, för att nämna några. Men det var målningen ”The kiss (Kiss on the shore by moonligt)” av Edvard Munch som fick en alldeles speciell roll. Stämningen i målningen, dramat och känslan av det olycksbådande och rädslan som just då stämde så väl överens hur världen kändes för mig. Så började jag leka med formen av månen och månens brygga. När jag vände den upp och ner blev det ett uppropstecken. Det är den här känslan av att välja riktning och att det handlar om det påtagliga nuet, inte om det kommande. Och att hitta tröst och hopp. Som ofta har jag arbetat i serier, närmat mig problematiken från olika håll. Jag vill gestalta platser för våra olika känslor. Jag vill inte synliggöra bara det som syns utan också ge form och färg till det som vi inte ser. Jag skapar visuella berättelser av mina och andras upplevelser så som jag har förstått dem. Jag vill utrycka glädje men också ge plats för sorgen och lyckan. Generera energi. Utan färg finns inget liv.
Ur baksidetexter, burgerkingkvitton och p-botar växer ord och meningar fram. Oformaterade tecken och upprepningar bildar meningar av det som till synes är nonsens. I projektet Ur markens brus har Hållams Linnea Henriksson arbetat med broderier baserade på collage av upphittat textskräp. Tillsammans med en serie sydda skulpturer bildar de berättelser om det som befinner sig på marknivå, där shoppingkassar har växt till liv och madrasser har fått rötter. Hållams Linnea Henriksson arbetar med textila collage, broderi och sydda skulpturer. I verk som relaterar till platser i konstnärens närmiljö sammanfogas material från omgivningarna, skräp och andra föremål som blivit över med textil. Intresserad av det oönskade och överblivna, spår och cykler syr hon verk där det vardagliga synliggörs som poesi. En poesi där ett skräp, ett klotter på marken blir till tecken som hon navigerar efter. Konstnären är baserad i Stockholm och Dalarna och är utbildad på Konstfack och Högskolan för design och konsthantverk.
Född i Luleå 1975. Fredrik Lindbergs målningar bottnar i hans upplevelser och intryck både från barndomen i Västerbotten i Sverige och från idag. Som han säger själv “de är en blandning av dåtid och nutid”. Han har valt att inte dokumentera existerande platser utan slutresultatet är summan av olika känslor,situationer och landskap. Kanske det är en av orsakerna till att målningarna verkar ha något drömlikt över sig. Samtidigt är de fulla med för oss nordbor välbekanta element; snö, vinter, landsbygden med dess olika fordon och byggnader, djur som vi alla känner igen, såsom älgar och domherrar, jakt och fiske, och framföralltdet nordiska, blåa ljuset.
Päivi Häkkinen är utan tvekan en av de mest intressanta finska konstnärerna på senare tid. Hennes förmåga att gestalta den existensiella problematiken är helt unik Med sin konst lyfter hon det dagliga mänskliga livet till en ny nivå. Nu är det dags igen för Päivi Häkkinen att ställa ut på Galleri 21. Denna gång bjuder hon in musikern Sami Nissinen i utställningen. Hela temat (”oracle”) att förutse, låg nära både Häkkinen och Nissinen. Tillsammans har de arbetat fram idén kring spåkvinnan och att kombinera olika medieformer – mänsklig röst, musik, video – med det. Häkkinens konst kombineras och byggs samman med Nissinen röst och musik i utställningen.
Jyrki Riekki. Hans måleri o bilder gestaltar på ett ojämförligt sätt det existentiella kaos som vi lever i med en fängslande intensitet som hindrar ögat från att vända sig bort . Hans rättframhet är uppfriskande och något nytt i den svenska och internationella konstscenen. Missa inte denna utställning.
En utställning med konstnärer verksamma i Småland, där alla relativt nyligen gått ut konsthögskolan. Curator Nicolas Hansson, verksamhetschef på Smålands konstarkiv.
Vera Asptjärn, f 1995 i Malmö. Vera Asptjärn avslutade sin BA i Textil konst på HDK-Valand 2020. I sitt examensarbete intresserade sig Vera Asptjärn för hemmet som plats för berättande. Ensam hemma. ”Hemmet förväntas ofta vara en representation av oss som bor där, vilket i sin tur gör bilder av våra hem märkligt intima. Och därmed en tacksam projektionsyta för drömmar och förhoppningar. Men också det motsatta, ett hem med kala väggar och vissnande växter blir snabbt en plats för personligt misslyckande och bristande kontroll. Vad är hemmet när man inte riktigt känner sig hemma? ”https://veraasptjarn.com, Alexander Jakobsson, f 1986 studerar nu andra året på masterprogrammet Craft-Textil på Konstfack i Stockholm. I sin konst arbetar Alexander Jakobsson koceptuellt med textila hantverkstekniker, fotografi och installationer. www.instagram.com/leks.ander
Alice Ryne. Alice Rynes ljudlösa videoverk ”Tröskeln” är en statisk jakt. Gång på gång repeteras försöken att få en glimt av något greppbart i mötet med en överväldigande och envis okändhet. I ett stilla nattmörker räcker ljuset från små ficklampor inte långt. Andrea Gran. Through my work I investigate interpersonal relationships, communication and miscommunication. Body versus subject. I am interested in the shift between different feelings, emotions and moods. Sometimes I get this creeping suspicion that something strange is going on. What is this place? Where am I? Are my feelings the opposite of reason? Am I carrying my camera the same way as George Clooney carries his hair gel in Oh Brother Where Art Thou? And, will this circus ever end? Cornelia Hermansson. Cornelia Hermansson studerar sitt första år på masterprogrammet i fri konst på Malmö konsthögskola och arbetar med måleri. Hon arbetar i ett fält där både abstraktion och figuration verkar och där måleriet som språklighet och dess kroppsliga närvaro undersöks. Inför fönsterutställningen kommer hon visa en mindre målning från det pågående arbetet i ateljén. Felix Christiansson. I'm working with the arrangement of objects in order to get closer to that within which i refer to as the landscape. Language, significations and signs appears as an impenetrable barrier between me and this landscape. I believe i can distort this barrier through the objects, to the point where the likeness of the landscape may appear. Drawing is a state of being which brings the object closer to the observer, and a tool of documenting what happens between them. Leonard Vincent Rode. I spent large parts of my youth in nature with my friends. It was a time for me today that I felt I wanted to revisit, document and portray. The photograph is about me together with an old friend from my youth, revisiting a place and contexts from our teens. We place ourselves in the present as adults in our shared youthful memories, we "stand" in the memory. In doing so, we examine and analyze that time of our lives and reflect on our past. My Sjöberg. Verket tar an vid ett rotsystems sökande framväxt, ömsesidiga relationer organismer emellan, och liv som döljer sig under mark. Naturfiber, metal, och algbaserad bioplast går in och ut ur varandra, delar som tillsammans bildar en kommunicerande entitet. De håller varandra uppe och påverkar varandras form.
Helene Billgren och Stefan Uhlinder är vänner och kollegor sedan 1982 när de var studenter på Valands konsthögskola i Göteborg. De gjorde sin första utställning på Galleri Rotor 1985 kallad just BU. Därefter har de gjort närmare 10 gemensamma utställningar. Samarbetet har utvecklats genom åren och deras olika verk har fått interagera tydligare och utställningarna bygger nu alltid också på mer samproducerade verk. Teknik- och materialval varierar kraftigt: textil, tapetverk, tryck, objekt m.m. Varje utställning heter BU och får sitt tillägg efter årstid och årtal. BU spring 2020 var inplanerad på Galleri 21, men coronan kom emellan. Ännu är vi inte ute på andra sidan av pandemin men väljer ändå att visa utställningen. Samarbetet mellan Helene och Stefan som skulle resultera i nya verk direkt på plats i Malmö i våras har nu fått växa fram under tiden mellan utställningsperioderna. Konsten är på plats i utställningen i Malmö. Konstnärerna stannar hemma i Stockholm. Vi har två in- och utgångar på galleriet, så kom hit och cirkulera och se konsten inifrån eller utifrån genom våra sju stora fönster. Vi följer Folkhälsomyndighetens riktlinjer.
Elin Maria Johansson är bildkonstnär, född 1979 i Västernorrland. Utbildad på Kungliga Konsthögskolan, Stockholm. Bor och arbetar i Skåne sedan 2010. Hennes arbeten består av rumsliga installationer med video, animationer, objekt och ljud. Tillsammans bildar hennes verk en abstrakt och metaforisk väv som speglar den plats och den tid vi befinner oss i. Det filmade materialet är en blandning av samtida upptagningar, arkivbilder och animationer. I mötet mellan makro och mikro perspektiv utforskas det som inte alltid är synligt men ändå ständigt närvarande. Ljudet är en betydande del av verket och skapas i samarbete med ljudkompositören och filmaren Michel Wenzer. Utställningen på Galleri 21 visar video verken Dark water circles och Quintet for particles, timpani and wind.
Jukka Korkeila: ”Själen har inget kön” Under de senaste åren har jag målat porträtt av min partner Markus Karger och hans alter ego Frau Kraft, och av Demokratiska Folkrepubliken Koreas högste ledare Kim Yong-un. Porträtten kan delas in i två kategorier: de privata och de offentliga. Målningarna av scenfiguren Frau Kraft representerar den privata delen. Frau Kraft är en vanlig landsortskvinna från Oberhessen i Tyskland som kämpar med sitt liv och sin frigörelse. Frau Kraft och Markus är mina speglar där allt som händer i mitt dagliga liv reflekteras. Målningarna av Kim Jong-un tillhör den offentliga delen av mitt arbete. Den mediala bilden av Kim Jong-un återger ett slags fantasi eller simulation snarare än någon faktisk sanning. Det nordkoreanska propagandamaskineriet porträtterar Kim Jong-un som en modern solkung. Avbildningarna påminner mest om gamla bilder av Josef Stalin. Under vår tid har media skapat en bild av en man som inte existerar på riktigt, som vi varken har sett eller kommer att få se. I mina målningar är Kim Jong-un ett slags marionett, en ledare som lider av sin egen mänsklighet. Han kan vara sårbar, till och med ledsen. I målningen ”Why Do I Get a Hard-on, When I See a Blackhole?” tittar den högste ledaren på ett svart hål som absorberar all materia och från vilket inte ens ljus kan undfly. Vid det svarta hålet står vi inför ett hot om fara vilket kan öppna för spännande tankar om maktspel och möjligheten till totalförstörelse. Det falliska kärnvapnet, den maximala överdriften, jämförs med det svarta hålets natur och dess oåterkalleliga uppslukande av all materia in i sig självt. Kim Jong-uns yttersta mål är att fortsätta som diktator i Nordkorea ända tills han dör i stillhet som en gammal man i sin egen säng. Allt är inriktat på detta, och i denna plan ingår även kärnvapen. Hans kärnvapen är en flirt med den totala förstörelsen, vilket ofrånkomligen leder vidare till idén om självförstörelse. I mina verk och utställningar kolliderar det offentliga med det privata. Ekon från det förflutna och det framtida resonerar tillsammans i nuet. Jag ser mina verk som biprodukter av livet självt; porträtten blir alltid delvis självporträtt och innehåller alla en reflektion över mig själv. I mitt måleri har jag fångat, eller utforskat, mitt eget motsägelsefulla jag. Uppöppnandet av en andlig och religiös dimension har möjliggjort en ny inre harmoni och ordning i mitt arbete, vilket på ett ytligt plan inneburit färre olika bildmotiv, men också en glädjefull närvaro. Innehållsmässigt manifesteras andligheten som reflektioner över kärlek, liv och död, ljus och mörker – ämnen som alla tillhör livscykeln. Titeln på utställningen, ”Själen har inget kön”, talar om dessa reflektioner, eller en sida av min personlighet. Inför denna utställning kommer jag att göra målningar direkt på galleriets väggar och bygga installationer på plats. Övriga målningar är från åren 2016–2019. Det kommer även att finnas verk från corona-året 2020, varav de flesta målades i byn Ortenberg under den tyska nedstängningen. Från fönstret i min ateljé kan jag se den medeltida stadsmuren som omsluter mig, symboliskt och bokstavligen, precis som den gjorde före corona-tiden. Pandemin har inte förändrat mina ateljérutiner: Jag går fortfarande till min ateljé ensam, jag träffar ingen på vägen dit, jag arbetar och återvänder hem ensam. Min tillvaro i ateljén påminner om en enda stor nedstängning som har pågått i årtionden och fortsätter att pågå. Men i själva verket är den ett slags frivillig karantän som håller mig avskild från andra människor, åtminstone tillfälligt. Detta självvalda frihetsberövande är av en funktionell natur som gör det möjligt för mig att bli en människa för andra människor. Det sociala kitt som krävs för att leva skapas i ateljén. Till Galleri 21 kan ni nu komma för att beskåda resultaten av min frivilliga isolering. Välkommen! Welcome! Herzlich Willkommen! Sydämellisesti tervetuloa! Tere tulemast! Velkommen! Jukka Korkeila, S:t Simon av Cyrene-dagen, 27.2.2021, i Glauburg-Stockheim, i den tyska nedstängningen.
I Anna Linderstams fotografier försätts betraktaren ofta i voyeurens roll. ”Hon drivs av viljan att bättre se, stanna tiden, spela upp igen, spara, förstå, visa upp och bevisa. Kameratekniken används för att ingående studera mänskliga uttryck och detaljer som ögat inte kan uppfatta eller minnet hålla fast vid. Skeenden så komplexa och svårgreppbara att vi vill se dem om och om igen”. (Karolina Pahlén) I Lisa Grips arbete är fotograferingssituationen central, där hon pendlar mellan rollerna som regissör, observatör och åskådare. Metoden blir ett sätt att tala om olika typer av tysta överenskommelser som förekommer i mellanmänskliga relationer och att dessa ofta innebär en dialektik där maktutbyte och kontroll ingår. En oändlig källa till inspiration är intima relationer var vi ständigt måste reglera närhet och avstånd. Tillsammans gör de nu en utställning där konstnärskapen möts kring dynamiken mellan attraktion och repulsion, kapaciteten vi har av att vara ömsinta och brutala på samma gång.
Som säsongens första utställare presenteras Ola Nilssons tredje separatutställning på Galleri 21. I utställningen Närvaron och det oansvariga jagets frånvaro visas nya arbeten i en rumslig installation. Den brittiska teaterreformatorn Edward Gordon Craig skrev ett stycke för teatern med namnet ”The Steps” som han menar ingår i tystnadens teater. I denna uppsättning inkorporeras rum och rekvisita genom att Craig låtit själva trappan bli föreställningens huvudrollsinnehavare. Utifrån detta perspektiv på ting och förskjutning av fokus, låter Ola Nilsson frågor uppstå om frånvarons yttringar. Synen på scenen, som en plats i dess egen rätt, bortom aktörens närvaro, möjliggör andra scenarier. Från taket på Galleri 21 hänger tunna våder av tyg, likt tänkta, transparenta, väggar i en bostad. På våderna anas bilder av interiörer, som ett slags fladdrande minne av ett hem. Bilderna härstammar från foton, tagna i Nilssons mors orörda lägenhet, dagen efter hennes bortgång. Utplacerade på golvet står fem stycken objekt av plåtar med tillhörande trumset-pedaler. När pedalerna slår uppstår i de olika rummen ett melankoliskt, automatiserat klockspel, komponerat med ojämna intervaller likt ett urverk med en alldeles egen tideräkning.
Carolina Söderholm tipsar! ”Utexaminerad 2018 från kungliga konsthögskolan i Stockholm, där han är verksam, hör han till en ung generation konstnärer som oförskräckt tar sig an det traditionstyngda måleriet med hull och hår. Jag gillar skarpt balansen mitt i det explosiva, där kaoset nätt och jämt hålls i schack.”
WOW! The Bremer Schlagzeugensemble introduced the world of percussion. Storslaget!
Med en fartstid på nærmere 50 år har jeg haft fingrene i mange teknikker. Fra min uddannelse i Norge 1067-69 blev jeg uddannet i væv og med denne viden i bunden udviklede jeg mange af mine tekstile værk. Med teknikker som fluebinding og børstenbinding udførte jeg i lang tid arbejd i hestehalehår. Billigt materiale som grene var længe et yndet materiale. Fra 1982 har jeg været medlem i TRANSIT kunstnersammenslutningen hvor vi laver installationer med udgangspunkt i de rum vi udstiller i. Med denne erfaring har udsmykning af offentlige bygninger blevet et område hvor jeg har kunnet fortsætte min interesse for kunst i rum. Gennem årene har jeg lavet en del udsmykninger. I denne kunstform er det arkitekturen som er med til at bestemme hvilke teknikker og materialer der kan bruges. Videre hvem der skal bo og opleve kunsten. I mine arbejder på lærred og papir kredser mine interesser for ornamentik og natur. Dette som maleri men også grafiske teknikker er nu kommet på banen.
With the project “DRAUMR”, Eva Sidén (SE) and Christian Rønn (DK) continues their collaborative work, expanding the repertoire and the art of keyboard-playing as well as experimenting with concert- and performance formats. The exhibition is inspired by the duos recent travels to Faroese Islands and Iceland,(2021) and will be part project-room and part performance-space with concert, grafic scores and sound -videoinstallations.
PETER JOHANSSON WORK-IN-PROGRESS 11 December - 31 December 2021 This year's Christmas exhibition In the windows at Gallery 21 in Malmö, celebrates the delights of the dining table and the most Swedish of all, the innovative invention, the rat trap. Work-in-progress is a selection of films presented in all the gallery's windows. At the same time, this is the premiere for the artist's new website, of which the films are a part. Watch and hear both the films and the website starting on December the 11th at: www.artistpeterjohansson.org The opening of the exhibition will take place on Saturday 11 December at 12 to 16 at Gallery 21 in Malmö, when we offer something warm to drink for the film party. Galleri 21 Rådmansgatan 5 SE - 211 46 MALMÖ Tel +46 (0) 40 12 22 02 Galleri21@telia.com www.galleri21.com The artwork can be seen both night and day during the exhibition period. The videos are created together with producer and director Christopher Sanitate and photographer John Rosenlund at Bright Images at Work AB.
Mats Hjelm (b.1959), is an artist, documentary filmmaker and creator of multimedia installations who currently lives and works in Stockholm, Sweden. His work investigates the boundaries between art and movements of social justice, video installation and documentary practices, and personal and global political narratives. He has worked extensively in Europe, West Africa and the United States, and more recently in Brazil.
Patrik Gustavssons arbeten präglas av humor och lekfullhet där den plumpa gestaltningen används för att synliggöra kulturens och konstens position som maktcentra i fråga om smak, status och kulturellt kapital. Den humoristiska aura som präglar verken, ofta i form av skulpturer, visar också humorns egenvärde och skrattets alla inneboende mekanismer. Detta skratt som har status inom arbetarklassens kultur.
Eva Björkstrand är konstnär, född 1975 och verksam i Malmö. Sin konstnärliga utbildning erhöll hon vid Konsthögskolan Valand i Göteborg och Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn. I sina bilder tar hon avstamp i ett självbiografiskt berättande med surrealistiska och absurda inslag. Som huvudkaraktär i hennes motivvärld syns ofta hennes alter ego, övriga karaktärer är djur som hon ikläder mänskliga egenskaper. Hot, hopp och eskapism med en dos av humor är bärande teman i hennes bilder.
Kristina Skantze skulpterar människoliknande tygvarelser. Lite skeva men noggrant och tålmodigt handsydda kroppsdelar och figurer växer fram ur sidentrikå i dämpade pastelltoner och polyestervadd. Med miljontals synliga och osynliga stygn närmar hon sig långsamt och öppet anletsdragen och försöka lära känna dem. Arbetet följer henne vart hon går i vardagen och erfarenheter av mänskliga möten sys in i kropparna, i hennes eget kroppsminne och i figurernas lemmar. Kan dessa förvrängda men prydliga kroppar framkalla empati och känslomässig igenkänning? I filmdokumentationer och animationer kommer skulpturerna till liv. Kristina (f. 1984) är utbildad i textilkonst vid HDK i Göteborg samt Konstfack i Stockholm. Hon har även studerat dockmakeri i USA och Tjeckien. Hennes skulpturer har visats i separat- och grupputställningar i Sverige och internationellt sedan 2011.
-Inside Triptyk- tar sin utgångspunkt i konsertverket ”Inside” för hybridorgel, flygel, 7 kanals elektronik och video, en komposition som vi samarbetat med under ett artist in residens i Studio Acusticum i Piteå, samt på på Inter Art Center Malmö och Elektronmusikstudion i Stockholm. Det uruppfördes under Organic Art-festivalen Piteå 2019. Verket bygger på konstnärernas upplevelse och ljud och videoinspelningar av akustiken och den unika orgelns maskineri och ljud samt flygelns klang och resonans i och omkring konsertsalen.Acusticum. Även intryck från den nordliga platsen har påverkat verket. -Verket Inside har sedan levt vidare i olika skepnader och format. Denna version är en platsspecifik ljud och videoinstallation med performances för Galleri 21 i Malmö. Här presenterar vi en nykomponerad version av verket i tre rum och i tre delar. I ett rum med 4 högtalare och flera videoprojektioner. I ett annat rum en monolit-1 högtalare och i ett rum är det performances, på två digitala klaviatur, ljudobjekt och en videoscenografi samt grafiska partitur i fokus.
Fucking Boring En text av konstnären Peter Johansson, curator till utställningen. I slutet av 90 talet, början av 2000, så samtalade jag med min vän, konstskribenten Patrik Moreau, om konstscenen i Malmö. Vi hade båda bott i Stockholm och var på väg att flytta till Malmö. Det var en sådan skillnad. Inte bara det att slippa den stressiga tävlingsinriktade konstvärlden i Stockholm utan rent konstnärligt fanns en stor skillnad i attityd och gester i Malmö. Vi började faktiskt planera för en utställning kring dessa upplevelser. Men tiden gick och livet gjorde att saken rann ut i sanden. Dock, faktiskt, till det bättre för jag fick tid att verkligen se mer av konstnärerna, arbetsmetoder och så klart staden som faktiskt påverkar konsten. En sorts historisk skuld. I en liten stad med en konstscen som så totalt domineras av sin konsthögskola blir tendenser där ofta spridda bland övriga konstnärer som ringar på vattnet. På ont eller gott. Vare sig man vill eller inte blir vissa huvudaktörer avgörande för konststudenters och konstnärers möjligheter. Så alltså även här i Malmö, detta trots en så liten stad med så många institutioner som även Moderna Museet, Malmö Konstmuseum och Malmö konsthall. Men förhållningssättet till dessa maktspel var olik Stockholm. Här fanns det skånsk-malmöitiska förhållningssättet, uttalat ”Auh vaudau?”, som jag gillade. Många konstnärer gjorde avskalade, kanske man kalla det ny minimalistiska konstverk. Något okomplicerat i handling, material och idé och gärna med ironisk eller humoristisk toutch riktad mot konsten själv, eller kanske med en feministisk udd, ja man återanvände exempelvis minimalismen men man la en hel del av det malmöitiska till detta. Likt Danmark så kom minimalismen sent till Skåne, först på 1990 talet och fortsatte in i 2000 talet. Ur den amerikanska 60/70 tals minimalismen och dess fortsatta historia pressades något nytt enkelt fram. Vi behöver inte, tycker jag, fördjupa oss i formel eller semantisk reduktion, konstvetenskapliga fakta eller preciseringar, detta är en helt personlig tolkning och det viktiga här är vilken konst som plötsligt tog plats. Redan sent 1970 tal och början av 80 talet besökte jag Malmö en hel del. Det var punkrörelsen som drog mig till DADs dancehall och KB som då låg ute i Erikslust samt Olympen och senare Mejeriet i Lund. Då var det utagerande musik, tidning- och bokutgivning, politisk aktivism och husockupationer som upptog min tid, konsten kom så mycket senare till mig. Det var en tung arbetarstad men jag kände mig hemma i Malmö. Här finns idag en extremt rik del kontra den enormt fattiga delen i öst. Här finns hemska motsättningar som exempelvis lett till att den judiska minoriteten knappt finns kvar, bortjagad. De flyttar till Köpenhamn eller Stockholm, förre kommundelsordföranden Ilmar Reepalu såg inte problemet, och nu snart har det löst sig självt på det hemskaste sätt, alla har flyttat. Motsättningarna mellan stadsutveckling och det gamla Malmö och mellan fin kultur och ekonomiskt svårdrivna klubbar som Plan B och aktivism. Malmö är verkligen inte Stockholm eller Köpenhamn, eftersom det är en mindre stad så är avstånden inte stora mellan dessa motpoler. Det tunga kompakta arbetar-Malmö var även det på sin tid något annat än resten av Sverige. Tidig arbetskraftinvandring och Kockums kranen som dominerade, särskilde staden mot både landsbygden och Stockholm. 80 talets nedläggningar och depression, 90 talets revanschlust och sedan det nya bygget med motpolerna socialdemokraten Ilmar Reepalu och byggentreprenören Percy Nilsson, som trots alla olikheter, möttes i bygget av det nya Malmö. De konstnärer jag valt till utställningen är alla delar av denna spretiga minnesbild av Malmö som jag kallar Fucking Boring. Det är faktiskt en hyllning till Malmö.
Dubbelutställningen Barnatro skildrar mina uppväxts upplevelser i den lilla byn Berga nära Sälen i Dalarna. Här fanns min utstuderat elaka och barnhatande farfar och min far, som pendlade mellan mängder av arbete och frustrerad ilska, som mynnade ut i extremt våldsamma utbrott. Min mor som sakta blev mer och mer psykiskt instabil och som när min far dog kunde bli så arg, ledsen eller besviken på sitt liv att det ofta rasade ut över ting som bilen, snöskotern eller mig. Här fanns också en man som utnyttjade mig sexuellt under många år. Det var min fars arbetskollega och vän till familjen. Det märkligaste med min fars död när jag var 14 år, var att jag var lycklig, kunde inte gråta en tår, för jag visste att det var slutet på min mardröm, den här mannen skulle inte dyka upp igen i vårt hem. Jag grät heller inte när min mor dog, för helvetet hade bara tagit en annan form, och detta slutade tvärt med hennes död. Jag var tungt mobbad under de tidiga skolåren. Barn är mycket känsliga, de känner av om någon är osäker och inte mår bra och därmed blir man lätt ett offer för mångas elakheter. Jag tror att allt detta ledde till en enorm revanschlust och ett skriande behov av att ta mig bort från både vardag och människor. Jag flydde in i seriernas värld, in i drömmar och fantasier, bort från allt mardrömslikt jag såg och till det jag ville se, om så jag var tvungen att skarva och lägga till för att det skulle bli min verklighet. Det gick så långt att jag faktiskt både hoppades och trodde att någon av mina seriehjältar skulle komma och rädda mig, långt bort till en annan värld. Jag samlade på hjältar i serietidningar och märkligt nog isbjörnar. I dessa nya utställningar har jag på Galleri 21 byggt fem, ut och invända, rum (man pratar ibland om att vända ut och in på sig självt), fem fiktiva familjära rum, kanske en sorts visuella presentationer av mitt hem i Sälen, eller kanske mer av mina känslor. På Galerie Leger har jag gått vidare in i min uppväxt och presenterar ett urval fotografier från familjens fotoalbum och ställt dessa tillsammans med skulpturala kommentarer och bildreferenser, för att på associativ väg kunna berätta om mina upplevelser. Som barn hade jag inte ord att sätta på mina känslor av ilska och rädsla, och idag har jag inte velat vända mig till terapi utan mitt val blev att försöka bearbeta upplevelserna genom att göra visuella berättelser. Dramatisera, återskapa, förvrida ont till gott och ur dessa mängder av referenser se framåt. Min tanke är, trots de mycket personliga historier jag berättar om i min konst, att de ändå skulle kunna bli allmängiltiga och en sorts passager till besökarnas känslor och hjärta och frammana deras egna upplevelser, både sämre som mer glädjefulla minnen från unga dagar. Peter Johansson www.artistpeterjohansson.org
Blyertsbarriärerna ljuder genom ledande och icke ledande processer — Under hela mitt liv har jag brottats med barriärer. En av dessa är socialt samspel och hur man bygger relationer. Jag har övat och utforskat mänskliga relationer. Vad gör de? Hur tänker de? Vad betyder det? Hur ska jag kommunicera med andra? Jag har förstått att regler finns men haft svårt att se och tolka dem. Motstånden jag mött har jag använt till möjligheter. Barriärerna blir ledstänger att hålla sig i, ramar att förhålla sig till men också gränser att passera. — För några år sedan kom jag på att Barriärer är det tema som binder samman alla mina projekt. Titeln Stora Barriärorkestern blev starten för en webbsida och ett nytt projekt som utkristalliserade sig som ett modulärt paraplyprojekt, byggstenar till ett allkonstverk. Ett musikdramatiskt verk där jag använder rummet, rörelsen, musiken, formen, ljuden och interaktionen mellan medverkande och publik. Ett verk som använder barriärer för att skapa möjligheter. "Blyertsbarriärer" är en serie verk som har blyertsens ledande förmåga och inneboende motstånd gemensamt. Utvecklingen av den första blyertsbarriärmodulen, instrumentet och kompositionsverktyget "Blyertsbarriär/Graphite Barrier" tog fart under ett residens på HIAP i Finland 2017 och resulterade i video och ljudverket "Gården Soumenlinna" som visas i utställningen. Med Blyertsbarriär-instrumentet kan man samtidigt rita ljud, komponera och spela. Varje konsert, repetition och inspelning blir till en ny teckning och ett partitur som kan tolkas och generera ett nytt verk. Ann Rosén är ursprungligen utbildad som skulptör på Konstfack har varit verksam som ljudkonstnär och tonsättare sedan 90 talet. På senare år har hon fått stor uppmärksamhet för projektet Syntjuntan som 2013 fick manifestpriset för bästa experimentella skiva. I sin musik och ljudkonst arbetar hon med att bredda förrådet av klanger genom textila sensorer där musikerna, genom rörelser som sträcker och släpper spänningen i materialet, styr datorgenererade ljudfiler och processer. Olika ljud som knaster, sprak, brus och elektroniska artefakter är vanligt förekommande i Ann Roséns ljudvärld, men också rumsliga landskap som tillkommer via olika synteser skapade i realtid. Många gånger finns visuella inslag av design, apparatur och material innovativt integrerat i hennes framföranden. *** Lördag 23/2 12.00 VERNISSAGE Thomas Millroth inviger och Ann Rosén framför Blyertsmodul I. Torsdag 7/3 19.00 Barriärorkestern framför Blyertsmodul II Medverkande: Sten-Olof Hellström, Jakob Riis och Ann Rosén Söndag 17/3 18.00 Barriärorkestern framför Blyertsmodul III Medverkande: Anna Lindal, Eva Lindal, Lotte Anker, Sten-Olof Hellström, Jakob Riis och Ann Rosén
“And proceed to fill the next fold, the future” at Galleri 21 is the last exhibition in a series of three by artists Emma Papworth (UK) Amba Sayal Bennett (UK) and Anna Hillbom (SE). The frst exhibition took place 2018 at Lewisham Arthouse London, under the name “When you travel in time, leave nothing behind”. The second under the name “Some places exist only once” occurred at Schimmel Project Art Centre Dresden later the same year. For each show new works have been produced, with the aim to create a playful process where the works of the three artists have been developed in relation to each other. Gestures from ancient art, classical architecture, modern cityscape, archaeological founds and poetic writing are used in order to question ideas of body, agency, canonic history-writing and a linear sense of time. The works in the exhibition “And proceed to fll the next fold, the future” act in a collaborative dialogue where the agency of each artists work is at times blurred, at times visible, in an attempt to question the relation of object and agency in the gallery space as well as in a broader context of history writing. The idea for the exhibition series was born out of the three artists fascination for each others work, as well as a mutual interest in exploring intrinsic qualities of material and shape, in order to bring out a possible mystic and a personal defnition of logics. The serendipitous meeting between Emma and Anna in a smoky bar in Berlin became the starting point of an intriguing artistic exchange and friendship. After exhibiting together, the two invited Amba, whom Emma had previously studied and exhibited with, to take part in the ongoing collaboration. Emma Papworth (1993) Lives and works in Bristol, UK www.emmapapworth.com Amba Sayal Bennett (1991) Lives and Works in London, UK www.ambasb.com Anna Hillbom (1983) Lives and works in Umeå, SE www.annahillbom.com
Ur ett konstnärligt perspektiv kan form betraktas från två håll. Antingen som ett objekt utan referenser och vara utgångspunkt för konkret konst eller för att åskådliggöra delar som tillsammans bildar igenkännbara föremål. För mig finns båda alternativen närvarande samtidigt. I min ateljé finns träbitar i alla hörn som väntar på få hitta sitt nya sammanhang. Jag sågar i sönder gamla föremål och sätter samman delarna på nytt, samtidigt som jag låter fragmenten av deras egen inneboende historia finnas kvar. Föremål representerar med nödvändighet för var och en av oss både minnen, tid och funktion. Genom att sätta samman delarna till något nytt vill jag öppna upp så att man på ett fritt och lekfullt sätt kan skapa sina egna associationer både till de abstrakta formerna men också till de halvt igenkännbara objekten och deras historia. Torsten Hylander
-Inside Triptyk- tar sin utgångspunkt i konsertverket ”Inside” för hybridorgel, flygel, 7 kanals elektronik och video, en komposition som vi samarbetat med under ett artist in residens i Studio Acusticum i Piteå, samt på på Inter Art Center Malmö och Elektronmusikstudion i Stockholm. Det uruppfördes under Organic Art-festivalen Piteå 2019. Verket bygger på konstnärernas upplevelse och ljud och videoinspelningar av akustiken och den unika orgelns maskineri och ljud samt flygelns klang och resonans i och omkring konsertsalen.Acusticum. Även intryck från den nordliga platsen har påverkat verket. -Verket Inside har sedan levt vidare i olika skepnader och format. Denna version är en platsspecifik ljud och videoinstallation med performances för Galleri 21 i Malmö. Här presenterar vi en nykomponerad version av verket i tre rum och i tre delar. I ett rum med 4 högtalare och flera videoprojektioner. I ett annat rum en monolit-1 högtalare och i ett rum är det performances, på två digitala klaviatur, ljudobjekt och en videoscenografi samt grafiska partitur i fokus.
De nya målningarna handlar om skyltar, plakat och meddelanden med bilden som språk. Färg, form, yta, hur det är målat mm. Övermålad politisk text ämnad för demonstration men där håglösheten inför möjligheten att förändra något satt stopp. I stället dök måleriet som praktik upp som en tillflyktsort strax efter den stora skärmdöden. Även i den monokroma ytan finns ett ställningstagande en filosofi. En skenbar ordning och tomhet som också behöver sig en törn ibland. De tomma plakaten vänder sig mot åskådaren, naturen suckar och frågan hänger i luften. A.K. Få konstnärer har som Anders Kappel använt de senaste 30 åren åt att bit för bit bygga ett konstnärskap som utforskar ett mycket begränsat område av verkligheten, men samtidigt får detta område att anta karaktären av en stor kontinent. Hans abstrakta eller halvabstrakta måleri har alltid haft en stark förankring i konkret observation av omgivningen, för det mesta aspekter av den som vi vanligtvis inte fäster avseende vid. Det kan exempelvis handla om kretskort inuti elektriska apparater eller om arkitekturritningar och topografiska kartor. Kappel utgår alltid från det sakliga betraktandet, han målar det han ser, men alltid i en strävan att nå ett stycke bortom det alltför igenkännbara. Anders Kappels konst placerar sig bekvämt mellan det tydliga och det mysteriösa, ett stycke handfast måleriprosa med poetiska undertoner. Anders Olofsson
Textil skulptur
Utställningen är med Markus Copper är inställd då Markus tragiskt avled i slutet av maj. Tidigt kom Markus Copper (1968-2019) att räknas till Finlands främsta skulptörer när han mottog det prestigefyllda Ars Fennica-priset år 1999. Internationellt har han sedan dess uppmärksammats flitigt. Men på den svenska konstscenen intar han en relativt undanskymd plats, trots att han sedan 2000-talets senare hälft tillbringar merparten av året här.
Kanute spiller fritt improvisert musikk. Med et akustisk lydideal utforsker trioen mulighetene som finnes i besetningen vokal, gitar og trommer, og skaper musikk med en bred referansebakgrunn. Bandet består av Dorothea Økland, Ferdinand Bergstrøm og Olav Andreas Abildgaard. De møttes på jazzutdannigen ved Universitetet i Stavanger og har siden høsten 2016 spilt en rekke konserter, og samarbeidet med flere anerkjente musikere innen friimprosjangeren, blant annet Frode Gjerstad.
Immaterial Imprints / ILMA “I frihet lättar oljemålningarna från sina fyrkantigt fasthållande ramar och stiger uppåt i ljuset och luften som vore de på väg att immaterialiseras. Det finska namnet Ilma betyder också luft och har inspirerats av min teosofiska mormorsmor som tog författarnamnet Ilma Virtala. Virta betyder ström. Flertalet verk har kommit till efter mötet med odefinierbara fragment upphittade i industriområden. Genom subjektiv bearbetning har dessa fragment, som redan från början lagrats med flera lager betydelser fått nya liv med berättelser inte bara om samtiden utan även tidlösa existentiella frågeställningar. I mitt arbete intresseras jag mycket av kontraster såsom mellan medvetet - omedvetet, individuellt - kollektivt och materiellt - immateriellt samt hårt - skört. I denna serie verk är främst de två sistnämnda paren påtagliga då jag fokuserat på hårdare och tyngre ursprungsobjekt som jag sedan låter lösas upp likt en slags alkemisk process till viktlöshet och vitnyanser - en transformation där materien återgår till energi och flyter vidare som idéer i betraktarens sinne. Målningarna och objekten ackompanjeras även av ljud och ljus.” ILMA har en Master från Konsthögskolan i Malmö och en kandidat från Konstuniversitetet i Helsingfors.
Jag är född 1979 och verksam i Stockholm. Utbildad vid Konstfack; Institutionen fri konst i Stockholm. I mitt konstnärskap använder jag mig av transformering, kopiering och sampling som metod för att samla in mitt konstnärliga arbetsmaterial, ett material ofta hämtat från populärkulturell vetenskap och science fiction. Detta blir utgångspunkten för mitt skapande och undersökande av alternativa verkligheter, arbeta med infallsvinklar kring dramaturgi, berättande, fiktion kontra fakta, informationstransformering och en social kritik. Mina verk anspelar ofta intertextuellt på våra gemensamma referensramar inom film, musik, litteratur och utgår från existerande material för att undersöka fenomen och vår värld. De senaste åren har jag arbetat med och undersökt hur sci-fi-genren kan användas inom samtidskonsten. Vad händer när ens arbete speglar sig i sci-fi, transformeras och stöps om, vrids några extra varv och på så sätt undersöks på ett annat sätt? Vad ger det att som konstnär använda sig av sci-fi, dess tankevärld, formspråk och historia för att kommentera, undersöka och titta på sin omgivning? Att närma sig det verkliga från det overkliga? Science fiction är inte en verklighets flykt utan ett motstånd, ett erbjudande om en alternativ värld och en möjlighet att förändra bilden av verkligheten och vår framtid, fiktiva världar kan hjälpa till att forma verkligheten. / Niklas Wallenborg
I ”Vita lögner -en utställning om ondska” riktas skarp kritik mot Donald Trump och den kristna extremhögern i USA. 46% av USAs befolkning är kreationister och populismen är på framfart. Den amerikanska konservativa politikens tok-religösa budskap, alt-right-rörelsen och KKK är i fokus. Här dras allt till sin spets. Extremhögern sprider faktaresistens avfärdar evolutionen och vetenskap, vilket förstärker förnekelse av kunskap och populism. Med ett obehagligt och överdrivet perspektiv av verkligheten handlar utställningen om lögner. Den långa historien av rasism och segregation i USA är byggt på en lögn, lögnen att människor skulle ha olika värde. Enormt lidande och död har kommit ur denna lögn, en lögn som står i kontrast till fakta: att alla människor är lika mycket värda. I det första rummet står verket ”Vita lögner”, ett obduktionsbord som droppar vit vätska från ett vitt lakan. Genom dörrarna ser man de angränsande rummen som målats rött och blått. Mot den blå väggen sitter oljemålningen ”Holy Cock” vars syfte är att kritisera Donald Trump. I målningen tronar en protestantisk biskop på en guldstol, med den högste militära generalen med örnmask på sin högra sida och en KKK-medlem på sin vänstra. En överdriven guldram i formen av en fallos ramar in målningen. I animationen ”A New Dawn” möter vi en absurd och vansinnig berättelse med en skruvad humor som driver med kreationismen och apokalyptiska hjältefilmer. Berättelsen tar sin början i universum där det flygande spaghetti-monstret (ateismens drift med religion) och den flygande tekannan (Bertrand Russells skeptiska argument för Guds existens i artikeln ”Is There a God” från 1952) kastar ner Donald Trump till jorden. Vi får följa protagonisten Donald Trump som råkar illa ut och dör om och om igen i klassiskt tecknad film-anda, allt medan han fiser ut sina utflippade Tweets, vilka blir en påminnelse om att i måttet av vansinne överträffar verkligheten ofta fiktionen.
Hanne Mago Wiklund 11/8 - 2/9 2018 ”Det handlar om att bevara och bearbeta erfarenheter – minnen – tillsammans med de föremål som jag har runtomkring . Genom att gjuta av och gjuta om dessa funna objekt, en process där varje detalj blir bevarad, blir det till en symbolisk gest; likt ett fryst ögonblick i tiden. Ett fotografi där den kemiska processen sker i leran.” Föremålen jag arbetar med finns runtomkring mig, likt ett urbant språk som finns överallt och inom alla samhällsskikt. En dualitet som är viktig. Det är relativt simpla objekt. Alldagliga. Men det enkla och alldagliga blir ofta väldigt komplext. Jag söker mig mot ofta mot begreppet ”liminal space ” i mitt arbete och uttryck. Det kan förklaras som tillståndet av att balansera på en tröskel, där du varken befinner dig inuti rummet eller utanför. Just i brytpunkten, i mellanrummet, där uppstår spänningen och potentialen. Hanne Mago Wiklund, magisterexamen från Konstfack 2011, bosatt och verksam i Stockholm. Pågående utställning på Uppsala konstmuseum. Utställd på bl a, Galleri Box i Göteborg, Galleri Domeij i Stockholm, Avesta Art 15.
Utgångspunkten är ett töcken, sakta öppnar sig ett bildrum, var kommer det ifrån? Bildfragment staplar sig och dunkla undertexter bråkar om utrymmet. Hjältar, förlorare och onda andar har stämt möte i en scenografi av ett dystopiskt landskap. Vad är meningen med allt? Ett skeende utan början och slut.
Du är ett land. Din yttre gräns utgörs av din hud. Ett tunt skyddande lager som håller allt samman. Din kropp rör sig hela tiden neråt. Det är inget som du tänker på, men det blir tydligt när du faller. Inuti är allt rött, om du sluter ögonen kan du se det. Solen lyser upp varje nerv, ögonlocken verkar brinna i rosa och orange. Du lägger dig ner och sträcker dig ut. Vi betraktar dig från ovan. Ser tydligt en stomme, en slags mittpunkt. Utifrån den löper olika möjligheter. Ett huvud, två armar, två ben. Du lyfter en arm och frigör dig från bilden.
I min konst skapar jag en värld presenterad antingen med hjälp av ett fåtal linjer på papper eller i stor utsträckning på duk. Jag använder en fast repertoar av figurer som återkommer regelbundet. Dessa huvudpersoner agerar ofta med minimala gester, men intrycket de lämnar är stort.
Galleri 21 startade 1985. Som förste utställare hade vi Bo Hylander, som därefter vi olika tillfällen visat sina målningar på galleriet. Bo Hylander dog för ett år sedan och vi är glad att nu få visa denna minnesutställning där flertalet av verken är från de senaste åren.
I Ola Nilssons andra utställning på Galleri 21; Scener, observationer och kommentarer, utgör textljudverket Gränser och Övergångar ett centralt arbete. Verket är inspirerat av poeten och filosofen Edouard Glissants tankar om det han kallade för arkipelagiskt tänkande. I hans filosofi blir språkets strävan efter att benämna och befästa osäker, det drömda landet angränsar till det verkliga. Uppbyggnaden av textljudverket för tankarna till en eskapistisk radioteater, en labyrint vars rumsligheter har en grumlig och oklar relation. ”Då”, ”nu” och ”rumtid” är begrepp som varit framträdande i arbetet med samtliga verk i utställningen. Om verket: I Gränser och Övergångar (43 min) tecknas ett porträtt av livets tillfälligheter och bräckliga konstruktion. Berättelsens nav består av en rundvandring i en 70-tals lägenhet. Interiörbeskrivningen blandas med brev, nedtecknade drömmar och detaljerade planer för uppförandet av en trädgård, inspirerad av 1700-talets panteistiska trädgårdskonst. De inbördes olika texterna frammanar parallella världar som sammantagna berättar om förändring, undermedvetna motiv, möjligheter, hinder, människans rörliga sinne och vad som skulle kunna ha hänt under andra omständigheter.
Jag ser måleriet som en metod att röra sig in i något okänt. Det är en balansgång mellan att skapa en struktur som känns påtaglig och att upplösas i ingenting. Jag upplever ibland att jag måste vara snabb innan bilden försvinner. Det finns ingen modell för måleri. Det uppstår och förstörs samtidigt. Jag har länge haft tanken att konsten ska bära samma konstanta föränderlighet och rörelse som livet. Vittnesmål: Neptunus är en plats som vi antar existerar men som ingen har varit på, som ingen har bevittnat. En plats som är ett mellanting mellan ett faktum och en fantasi. Demoner: Kriteriet för något att vara en demon är att det existerar i en annan dimension. Tiden är en annan dimension. Historien och vår tänkta framtid. Arketyper kan bara uppstå retroaktivt , i historien. En demon är en arketyp. Jag upplever ofta att när man gör konst måste man försöka låta något annat ta plats i en, en annan röst. Det är viktigt att ta ett steg tillbaka, att låta verken bli till själva. Maskiner och olika trycktekniker har varit centrala för mig de senaste åren, de låter en annan slags instinkt komma fram. Det kastar också ett annat ljus på vad det mänskliga avtrycket är. Science fiction författaren Philip K. Dick sade: ”If literature is 'what if' , then science fiction is 'Oh my god! What if!?'. Det här har något med mitt måleri och min konst att göra; jag försöker dra det till en slags yttersta konsekvens. Surrealismen finns med mig som en röd tråd från början. Inte som en alternativ verklighet, utan tanken att man kan hitta ett slags innersta väsen i tillvaron, världen, och i människans natur. Något som ständigt vänder ryggen till när man ibland får en skymt av det. Verktyg: I konst upplever jag att verktygen löser upp sig själva i precis samma takt som de berör sitt ämne. De smälter ihop med sitt ämne. De muterar, förändrar sig.
Sofi Lardner Häggströms arbeten undersöker tid, historia och det okända. Inspirerad av äldre fotografi, historiska händelser och platser skapar hon verk där spår och rester påminner oss om det förflutna samt frambringar nya berättelser och bilder. De senaste åren har hon främst intresserat sig för spiritualismen och de kvinnor som var ledande i denna rörelse. Under mitten av artonhundratalet och framåt såg kvinnor från olika skikt i samhället en möjlighet att genom spiritualismen hitta en plats där de kunde vara mer fria. I seanser agerade de som medium och kunde på så sätt tjäna sina egna pengar och folk uppmärksammade och lyssnade på vad de hade att säga. Detta var ju mycket ovanligt i den viktorianska eran då kvinnor varken skulle synas eller höras. De lyckades tänja på gränser för vad som ansågs vara kvinnligt beteende samt tog upp ämnen som var tabu. Sex, droger, kön och ras är samhällsfrågor som problematiserades. Många medier hade dessutom kopplingar till den nya spirande kvinnorörelsen. Genom måleri och videoinstallationer närmar sig Sofi Lardner Häggström dessa ämnen där figuration och abstraktion är en flytande gräns. Sofi Lardner Häggström har en MFA vid Konsthögskolan Valand i Göteborg och bor och arbetar i Stockholm.
Klara Berges verk tar ofta formen av rumsliga installationer där rummet som form och kroppslig upplevelse ges en framträdande roll. Återkommande teman i hennes konstnärskap rör ambivalensen mellan människa och natur samt olika aspekter av tid. Hon arbetar med monotona och repetitiva tekniker där det i grunden enkla ges en komplexitet i och med det ständiga upprepandet. Den upprepade handlingen skapar laddning och tyngd och den fördjupas i sin betydelse för varje gång den utförs. I utställningen DRAWING WITH THREADS, WEAVING WITH INK ligger samspelet mellan rum och skulptur i fokus. Den metodiskt dragna tråden och linjen skapar former och riktningar som frammanar en statisk rörelse. Tillsammans med färg, ljus och speglar skapas nya rumsligheter att passera förbi och igenom. En passage. En fokusering och ett utsnitt. Kanske en gräns mellan dig och det där andra. Eller är det en öppning? Klara Berge (f. 1987) är utbildad i textilkonst på Högskolan för Design och Konsthantverk och bor och arbetar i Göteborg.
The basis of my artistic practise is the human body with its senses, instincts and thoughts. By making performances, video installations and by drawing I make notices on humans amongst other living things. I view the world as an organism – as a constant movement of the different forms and ways of being. In my art I translate my observations on the living into a poetic language of images, gestures and spaces.
Jag har många intressen, konst är ett av dem. Jag gillar film, teve, media, mode, böcker, inredning. Jag är intresserad av vad som händer nu, och jag gillar att se saker med facit i hand. Det tiden gör med saker. Jag gillar repriser. Reflektion. Mycket av min tid går åt till undervisning och jag är ute i skolor så ofta jag kan. Det finns egentligen ingen bättre plats än en konstskola. Du kommer dit för du har ett intresse, något outvecklat, något du inte kan låta bli. Och där får du chansen att låta det bli något, du går in i en process, vrider och vänder på saker. Och sedan vill du inte sluta, du vill mer, större, bättre. Jag tror att fler skulle må bra av att lära sig jobba i konstnärliga processer. Det kan vara ett sätt att förstå något, vara sann mot sig själv. Ta reda på sakerna som skaver, lyfta fram dem, lära känna dem, förstå. Det och att man kan ha så roligt, att det som är roligt och det du helst vill är det du ska ägna din tid åt. Vilken ögonöppnare. Det handlar inte om vad konst är utan vad det är att göra konst.
Miman er et fritt improviserende band bestående av Hans Kjorstad, Andreas Røysum og Egil Kalman. Hver for seg sysler de med alt fra fra frijazz til folke-, samtids- og elektronisk musikk, og har latt seg i høre i band som Sanskriti Shrestha Avatar, Kjorstad Brothers, Billy Meier, Titta Jag Flyger, Increase, Boda Boda og Fennel, i tillegg til i samarbeid med folk som Håkon Thelin, Frode Haltli, Christian Wallumrød, Kresten Osgood, Frode Gjerstad, Axel Dörner og Tobias Delius. Som trio skaper de tre distinkte stemmene en organisk lyd hvor det tonale og det teksturelle smelter sammen med det akustiske og det elektriske; hvor stilarter og tidsaldre går i oppløsning. Startskuddet for høstens turnering går på Galleri 21!
Galleri 21 presents Nana Pi and John Andrew "THe Danish tenor saxophonist Nana Pi Aabo Larsen and the American contrabassist John Andrew Wilhite together play gripping music. Extended technique and unique playing styles only enhance a highly melodic and singing music which still brushes traditional structures aside. While 20th century harmonies and tone are a starting point, the static focus and pathos of this music seem either ancient or of a distant future"
Erik Bünger is a Swedish artist, composer and writer living in Berlin. His work revolves around the human voice and its contradictory relationship to the body, to language, music and technology. The voice is not addressed as a phenomenon, which gives rise to personal, human presence and interpersonal communication but rather as the very thing that allows something other, radically inhuman, to enter and take control of the human body.
Textil konst – textila samarbeten. Fria förberedande konstlinjen och Textil konst och design från Östra Grevie folkhögskola har under hösten i ett samarbetsprojekt arbetat undersökande genom att prova på nya material och tekniker, experimenterat och utforskat nya uttryck. FFK Alma Edvall Bons, Ebba Lindberg, Morgan Owain Edwards, Eira Westrin, Elin Aspeklev, Ellen Vikström, Ellinor Åslund, Herman Sivard, Linh Tran, Lisa Horn, Mathias Nilsson, Max Rydell, Miriam Serghini Idrissi, Märta Hansson, Selma Carlsson, Yasmina Karli Malmsten, Yrsa Pettersson TEXTIL Elias Dahl, Evelina Unéus Mattsson, Freja Hansson, Jacob Carlsson, Jennie Karlsson, Josefine Lidén, Julia Meijer, Truls Heijkenskjöld
En utställning kurerad av Peter Johansson Medverkande konstnärer: Daniel Diamant Gunel Kulieva Britta Forestier & Jesper O. T. Andersson Maria Norrman Anders Sunna övrig släkt och vänner
I Ulrika Segerbergs måleri, textila objekt, collage och performanceverk rör sig bilder, former, ord, material och mönster från ett medium till nästa. Hon använder sig ofta av humor för att närma sig teman som rör sig i gränslandet mellan det mycket privata och det politiska. Ulrika bor och arbetar i Berlin
SKOG är Maiken Stenes andra utställning på Galleri 21. Stene arbetar med temat perception och hur vår upplevelse av naturen styrs av olika influenser i samhället. SKOG tar sin utgångspunkt i konstnärens personliga upplevelse av landskap, rörelse och perspektiv. I utställningen bygger hon en omslutande måleri-installation vilken ger besökarna möjlighet att hitta sina egna utsiktspunkter inne i ett tredimensionellt abstrakt måleri. Maiken Stene är utbildad vid Konsthögskolan i Malmö och bor och arbetar i Oslo. Hon har tidigare ställt ut på bland annat Oslo Konstförening, Hå Gamle Prestegard, Norrtälje konsthall, Vargåkra Gård, Skissernas Museum och Lunds konsthall. Stene finns representerad på Stavanger Kunstmuseum och hos flera privata samlare.
I Dana Sederowskys textinstallationer konfronteras åskådaren med en konst som söker sig till mani och upprepning för att ställa frågor om människans strävan och livets mening. Det till synes först banala påståendet "All this for what" får nya dimensioner i sin upprepning, det vansinniga blir meningsskapande när det multipliceras. Utöver textinstallationen visas även videoperformanceverket Head.
I Inger Bergströms och Marie Holmgrens bilder och objekt lyfts det vardagliga och igenkännbara fram – samtidigt uppstår en osäkerhet, något har hänt, det bekanta kliver ur sin betydelse. Inger Bergström är utbildad på Konstfack i Stockholm. Hon arbetar med individuella konstprojekt såväl som i olika samarbetsformer och avslutar nu en större konstnärlig gestaltning för Nya Karolinska sjukhuset i Stockholm. Under åren 2005-2012 innehade Inger Bergström en professur på Konstfack i Stockholm, dessförinnan verkade hon som professor under fyra år på Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg. 2013 erhöll hon ett tioårigt arbetsstipendium från Konstnärsnämnden. Marie Holmgren är verksam som konstnär med bas i Göteborg. Efter utbildning vid Konsthögskolan Valand har hennes arbete kontinuerligt visats på gallerier och konsthallar. Hon har utfört ett flertal offentliga gestaltningsuppdrag för landsting och kommun. Marie Holmgren har en lång yrkeserfarenhet som projektledare för olika uppdragsgivare såsom exempelvis Statens konstråd. Hon har haft olika uppdrag inom konstnärliga högskolor och är medförfattare till boken Tiden som är för handen – om praktisk konsttillverkning.
”One day Sinai, The Dog, was smelling really funny. He had found the Dead Roe Deer without a head and a heart and dug it up. Sinai the dog had taken one of its legs off”. Utdrag ur text från ”It's a heartache”, ett kanske evigt pågående textilarbete, som finns på Galleri 21 från den 19 november. Jenny Berg arbetar med önskningar som kan verka orimliga och vad som händer med dem i en konstnärlig process. Jenny Berg är uppväxt i norra Sverige, nu bosatt i Malmö. Hon jobbar med installationer, modeller, handlingar och dokumentation, teckningar, ritningar och text. www.jennyberg.com Foto: Elin Maria Johansson
PANGGREJER av Peter Johansson på legendariska Galleri 21 i Malmö Nyproducerade skulpturer och väggobjekt med utgångspunkter i hemvärn, skydd och rädsla för den stora världen. Johansson har återvänt till sitt ständiga intresse för surrealistiska skulpturala kompositioner och sammansättningar för att skapa en bunkerliknande fästning och ett löjeväckande skyttegravstillstånd där, pang boom, nya värden och framtid skall resas ur askan. Konstnären öns kar tacka Thomas Svensson och Joakim Ohlsson på Vävex i Svedala, Anna Hansson och Stefan Hansson på Nya Gotlands Svets och Smide i Havdhem, Ole Larsen och Per Johnsson på Atelje Larsen i Helsingborg, smeden Zoltan Schnierer på Konstnärernas kollektivverkstad i Nacka, rammakaren Kjell Eklund i Degeberga samt Konstnärernas kollektivverkstad – Monumental i Malmö. Vernissage 10 januari kl 12 – 16 Visas 10 januari till 1 februari 2015 Öppettider torsdag 15 - 18, fredag – söndag 12 – 16 Galleri 21, Rådmansgatan 5, Malmö www.galleri21.com
Tine Aamodt Billedkunstner med utdannelse fra Kunstakademiet i Trondheim, NTNU 1998. Arbeider i hovedsak med veggmaleri og installasjoner. Arbeidene relaterer til omgivelsene hvor de er plassert. De både preges av og påvirker konteksten de står i. De er en undersøkelse av stedets eller rommets funksjon eller identitet, eller en problematisering av rommets grenser og struktur. Rom blir forflyttet eller forskjøvet, og grensene mellom representasjon og virkelighet blir uklare.
Jag läste Herman Hesses Stäppvargen med svettigt igenkännande när jag var i femtonårsåldern. Harry Haller är en outsider. Det är en människa som vantrivs i civilisationen. Jag identifierade mig med Harry Haller alias Stäppvargen och det kanske var dumt. Jag blev själv en outsider. Liberty City är ett verk jag arbetat med i olika omgångar de senaste tio åren. Jag visar en ny version på Galleri 21. Det är en stad uppbyggd av avfallskartonger. Namnet på staden har jag hämtat från en låt av Mark Stewart. Jag har det namnet tatuerat på min axeln.
Med Lars Brunströms och Fredrik Strids utställning på Galleri 21 möter vi projekt som vibrerar mellan det mänskliga och det djuriska. I ett utsnitt från den afrikanska savannen försöker två hyenor outtröttligt att finna något som närmast visar på en mänsklig kontakt och försök till kommunikation. Lera, wellpapp och silvertejp animerar nonchalanta och översexuella bonoboapor som skapar sin egna kreativa zon i gallerietrummet. Ett totemliknande vanitasarrangemang vittnar om apornas insikt av död och föruttnelse. Det är med en delad passion för förskjutningar inom det mänskliga beteendet som Brunstöm och Strids konst har förts samman med denna utställning.
TORSTEN HYLANDER BO HYLANDER MATS HJELM HANNA STAHLE JOHANNA SCHARTAU ÅSA MARIA BENGTSSON ALEKSANDRA KUCHARSKA JOSABET WERKMÄSTER ELLA TILLEMA EMIL HOLMER VERONICA BROVALL GERTRUD ALFREDSSON METTE HANSEN GÖRAN GREEN KARL ADRIAN
Nordic contemporary art Part 2 Norge Deltagande konstnärer: Ida Ekblad Matias Faldbakken Tiril Hasselknippe Steinar Haga Kristensen Line Larsen Bjarne Melgaard Kristian Skylstad Morten Viskum Ståle Vold Fredrik Værslev
Participating artists from Finland are: Jaakko Niemelä, Marko Vuokola, Jan Erik Andersson, Markus Copper, Kaarina Kaikkonen, Petri Hytönen, Kari Cavén, Jiri Geller, Henry Wuorila-Stenberg, Jyrki Riekki, Marja Kanervo, Jukka Korkeila, Heli Ryhänen, Kirsi Kaulanen, Pavo Paunu, Pekka Jylhä.
Välkomna på vernissage lördagen den 10 oktober 12.00 - 16.00. Jes Brinch curator för utställningen och tillika deltagande konstnär kommer att inviga utställningen med ett tal klockan 13.00. Samtliga konstnärer är på plats under vernissagen.
Galleriet renoveras. Öppnar februari 2016.
Jes Brinch Få livsglädjen tillbaka Get the joy of life back Få livsglädjen tilbaka er en totalinstallation bygget over fortælling om at finde livsglæden igen, med alt hvad det indebær af både depression, udbrændthed, stress, og glæde, optimisme og humor. Udstillingen er spontan, og opbygget i gallerirummet i ugen før udstillingens åbning.
"Jorden var platt " Att läsa världen, vara en del av, stå vid sidan av, tyst iaktta, ingripa, begripa eller springa otåligt förbi. Under ett Olympiskt spel skickas något upp i molnen för att få dem att regna på beställning och på så sätt garantera en regnfri öppningscermoni. En solnedgång blir hastigt avfotograferad innan fotografen rastlöst drar vidare. Etta Säfve arbetar i flera medier – teckning, 8 mm film, objekt och text i form av installationer och fortgående serier. Hon är utbildad på Rietveld Akademien i Amsterdam och är nu baserad i Skåne efter 15 år i Amsterdam. Utställning på Galleri 21 är hennes första separat utställning i Malmö. Hennes arbeten har tidigare visats på bl.a, Konstnärshuset, Stockholm, Bonniers Konsthall, Stockholm, Nightcomers, 10th International Istanbul Biennale, Istanbul och Stedelijk Museum, Amsterdam.
Jani Hänninen ( b.1974 ) skapar skarpa och läckra konstverk. Hans målningar och konstföremål är insiktsfulla representationer av smärta, vansinne, social unsuccessfulness , berusning , och andra plågsamma känslor och stämningar. Hänninen porträtterar dessa psykiska tillstånd sanningsenligt och på ett mycket tilltalande sätt. Hans verk är känsliga, brutala, ärliga, ledsamt och oerhört roligt - rolig som om en berusad präst faller ner i en grav vid begravningen. Jani Hänninen talang finns i hans konstnärliga öppenhet som har en grund i hans sunda känsla för material. Han verkar vara helt analytisk, fortfarande extremt känslig, när det handlar om hans material. Hänninen är en snabbtänkt visuell konstnär vars verk talar om samtida tillstånd av människor och världen. Hans budskap är inte alltid tilltalande men som Oscar Wilde skrev : "Det finns inget sådant som en moralisk eller omoralisk bok böcker är välskrivna eller dåligt skrivna Det är allt . " Och Jani Hänninen får oss att se oss själva som vi är . Juha- Heikki Tihinen ( PhD , konstkritiker, curator )
Johanna Friedman, konstnär och formgivare, arbetar med fotografiskt bildmaterial och varierande textila tekniker. Hon har en Kanditatexamen i Textil från Konstfack och en MFA i Konst från California College of the Arts i San Francisco, USA, där hon numera är bosatt till och från. Hennes arbete kretsar kring mänskliga absurditeter, som de uppenbarar sig i populärkultur, politik, stadsplanering samt genus. Syftet är ofta att sudda ut gränserna mellan verklighet och fiktion, mellan förståelse och förvirring. Verken väversamman svårsmältteori med vardagsliv. Hennes verk har visats av en rad nationella och internationella gallerier, institutioner och muséer, däribland Uppsala Konstmuseum, Hordaland Kunstsenter i Bergen och Svenska Ambassaden I Washington DC, där hennes konst för första gången visades i USA av Svenska Institutet.
FUNDAMENTAL, BANAL KOMPLEKSITET, Clara Black Starck I Clara Starcks praksis handler det ikke så meget om at manifestere en bestemt problemstilling som om at konstruere nogle strukturer og et sprog. Hendes værker er som fikserbilleder, der med fundne objekter synliggør og anerkender samfundets fundamentale strukturer og systemer. Imellem disse genkendelige genstande finder man skulpturelle objekter, som med deres ubestemmelige, organiske form får de velkendte, døde genstande til at virke som dele af en levende organisme. Som i et stilleben, der fastfryser livet, ønsker hun at give os en time out til at se på en verden vi ser og alligevel aldrig ser – en verden, som det ofte er lettere at lade passe sig selv i hverdagens virvar, fordi den synes at blive mere og mere uforståelig i takt med at dens komplekse strukturer udvikler sig og vokser sig mere og mere omfattende. af Louise Trier
I samband med Baltiska utställningens 100-års jubileum i Malmö visas en utställning av estnisk samtidskonst. Curator Marje Taska. Utställningen öppnas av estniska ambassadören i Sverige Jaak Jõerüüt.
Gertrud arbetar med teckning, måleri, textil och keramik till rumsliga installationer/ utställningar med fokus på identitet. Intresset ligger i att skapa nya verk av gamla för att återspegla processer och att undersöka vad som händer över tid. ”Museum Jag” (2012) var ett sådant projekt där hon gav sig själv en form av ett museum och fyllde på med sina konstverk, idéer/ skisser och projekt i historiskt perspektiv på Gallery Closet i Stockholm. På Galleri 21 binder hon ihop ett annat tema ”Det undermedvetnas laboratorium” (2004). Ett intresse har vuxit fram att använda sig av den idén och binda samman den med nuet, platsen och framtid ”Det undermedvetnas Bibliotek” på Galleri 21. Ett arkiv över den konstnärliga processen. En narrativ lek med en hel del humor har blivit katalysatorn och köttet i Gertruds konst. Hon kommer att visa teckningar från 1993 fram till nu. Blottlägga, förtäras och göras om. Hon ställer frågor som: vem är jag, vem är vi, vad blir vi och hur vill vi bli? I biblioteket råder öppenhet för olika kunskap, moral och makt och i det undermedvetna kan allt annat hända. ”Min Röst” och ”Mitt Val” (keramik knappar) och i höst är det gemensamt. Har samhället något undermedvetet? Eller är det ett system som för oss ut i en svart vit värld eller är det framtiden som blir gråzonen? För Gertrud personligen innebär det en ständig krigföring med sig själv, att få tillåtelse. Ingen vet vad som händer i morgon därför kan ingen säga vad som är rätt idag. Att frihetsberöva sig själv från det gemensamma. Det som intresserar är att konst ska ha en avsändare som bottnar i personen och som inte tar hänsyn till omvärlden/ omgivningen. Det är en illusion och grepp om makt som vi människor låter oss påverkas av och sätter upp på agendan men det är ointressant som uttryck i konst om det inte är äkta. Gertrud vill uttrycka känslor och omvandla dem till ett bildspråk, däri ligger utopin och hopp om framtiden. Gå motvals och undersöka från nya håll. Där finns berättelserna. Ibland vackra ibland hänsynslösa. ”Det undermedvetnas bibliotek” är en personlig resa och berättelse där Gertrud undersöker fakta, makt, rädslor, lögner, missförstånd och känslor över tid. Utseendet är många men hon lånar det föreställande uttrycket för att berätta om något annat. I form av keramikkrukor och krus, stora teckningar, textil och artbooks.
GRAND MAL Är du intresserad av något av följande: Vakendrömmande, Medusas flotte, tvivel, saker som låtsas vara skulptur, uppfinnandet av hysterin, hänförelse, fiffel, bortappade ting, funna ting, sinnessjukhusarkitektur, missförstånd, det europeiska fortet, ofullkomlighet, minnesmärken, Roms uppgång och fall, kamouflage, absurdism och ambivalens, trä, övermod, bluffar eller helt enkelt makalösa misslyckanden? Då kan Jonas Liveröds utställning Grand Mal vara något för dig. Jonas Liveröd är förutom Galleri 21 aktuell med utställningen The Elephant Test på Lothringer 13, Städstische Kunsthalle i München, en kommande separatutställning på Teckningsmuseet i Laholm, en nyinträttad permanent paviljong på Alma Lövs Museum och två permanenta verk i den danska skulpturparken Skovsnogen. www.jonasliverod.com
TRANSLATION THEME PARK är ett utställningskoncept som cirklar kring den japanska nöjesfältskulturen, men mest som en metaforisk grund (även om struktureringen av utställningen kommer att korrespondera med hur Hanayashiki Amusement Park i Tokyostadsdelen Asakusa ser ut). Metaforen gäller rushen och ruset och förvirringen som uppstår när ett uttryck överförs från ett kulturområde till ett annat, från en samhällstyp till en annan, den språkliga översättningens inneboende distortioner, den queera performativa översättningstanken, där ett material som repeteras ändå måste "översättas" till nya kulturella idiom och därför subtilt utsätts för förskjutning och förändring – och inte så sällan i svindlande förändringsrörelser, helt klart besläktade med bergochdalbanans och spöktunnelns, karusellens, hångelhörnans. I centrum ligger den mänskliga identitetsproduktionen, som kan ses som en evig serie mindre lyckade försök att översätta upplevelser, intryck, begär och sociala tillhörigheter till användbara, kommunikativa delar av jaget (eller av nationen).
Markus Copper stora genombrott kom 1999 i samband med det finska stora priset Ars Fennica och för det enastående verket ”Archangel of the Seven Seas”, en gigantisk konstruktion av trä, orgelpipor och metal. Han har haft flera stora utställningar, både separat och i grupp. Tex. , P.S.1 (MoMa) 2008 New York. Kiasma 2009 Helsingfors, Ludwigmuseet Tyskland 2010, Vestfossen Norge 2011. Markus Copper tillhör idag en av de mest betydande finska skulptörerna. Skulptören Päivi Häkkinen (född 1975) bor och arbetar i Helsingfors. Hon tog examen på Konsthögskolan i Helsingfors 2003. Hon har sedan dess haft flera utställningar både separat och i grupp bland annat i Tyskland, England, Spanien, Portugal och 2013 är hon med i OpenART-utställningen i Örebro. I Häkkinens senare verk är det människofigurer gäller, ofta ganska groteska, kanske lite tragiska men inte utan en viss humor. Alla figurer har en historia att berätta, men Häkkinen vill inte förklara dem för mycket. ”Man får tolka dom fritt”, säger konstnären.
Delad glädje dubbel glädje KKV-Textiltryck 30 årsjubilerar! Öppettider: Tis-Fred 14-18 Lör-Sön 12-16 Textiltryck Malmö fyller 30 år! Det firar vi med en jubileumsutställning på Galleri 21 i Malmö 6-30 december 2014. 34 av Textiltryck Malmös anslutna konstnärer, konsthantverkare och formgivare presenterar under december 2014 en textil samlingsutställning som visar upp genrens slagkraftighet, textilkonstens mångsidighet och individernas unika uttryck. Konstnärernas kollektivverkstad för textiltryck i Malmö, har under drygt trettio år varit den självklara basen för den textila konsten i södra Sverige. Flera offentliga verk, utställningar och andra konstprojekt har möjliggjorts tack vare verkstadens unika utrustning och lokaler för textiltryck. I samband med jubileumsutställningen kommer en publikation av verkstadens historia att presenteras. Vi erbjuder även medlemskap i en Artpool, som gör det möjligt att hyra konsten som visas. Delad glädje är dubbel glädje tycker vi och i ett samhälle där trenderna skiftar i allt snabbare takt vill vi slå ett slag för hållbarheten. Genom att hyra istället för att äga ett verk hoppas vi att fler får möjlighet att glädjas åt vår konst. Textiltryck Malmö är en ideell förening som drivs med stöd av Malmö stad, Region Skåne och Statens kulturråd. Under utställningsperioden arrangerar vi föreläsningar på Form/DesignCenter med Katarina Breiditis som står bakom Re Rag Rug och Frida Arnqvist Engström som driver den populära bloggen Kurbits. Föreläsningarna kommer vara öppna för allmänheten. 6/12 Vernissage kl 12-17, invigningstal kl 13.00 av Linda Fagerström,Fil dr, konsthistoriker och konstkritiker. 11/12 Föreläsning på Form/DesignCenter med Frida Arnqvist Engström från Kurbits media som berättar om sin bok Gerilla slöjd. Arrangör: Textiltryck Malmö. 16/12 Föreläsning på Form/DesignCenter med Katarina Breiditis som är en av aktörerna bakom återbruksprojektet Re Rag Rug. Arrangör: Textiltryck Malmö.
CERAMIC ON TOUR BETWEEN THE CONSTRUCTED AND REALITY Anja M Bache is working cross skilled. She is an artist from the Royal Academy of Fine arts, hold a PhD in Architecture and a Master of Science engineer. She combine, make synthesis between and transform knowledge a cross technology, art, design and architecture. She pose questions, and wish to understand, sense, experience and try to push the limits of each subjects. That is her playground for research and art. In the exhibition CERAMIC ON TOUR, BETWEEN THE CONSTRUCTED AND REALITY Anja Bache play with the constructed and reality, and pose questions of being in time, place and context. The exhibition CERAMIC ON TOUR is a collision of the past and the present, pockets of time. Ceramics arise and travel like time frozen in memorys´ soapbox cars, as constructed reality asking into a being as meeting of time, present and memory, and submit the discursive approach to dialogue. The materials are ceramic glazed concrete, Red casting clay, Wood and steel. The exhibition catalogue can be found at www.anjabache.com
Paavo Paunus måleri och skulptur riktar sig till oss som människor i en allvarsam lek med varats outgrundlighet. Hans verk inbjuder till reflektion över det som sker i mötet mellan det medvetna och det gåtfulla, och nya betydelser och skepnader uppstår. I sina verk opererar Paunu ofta med dimension; uppförstoringar och miniatyriseringar i symbolvärldar med naturen eller det vardagliga som scen. Hans arbeten utstrålar en obändig vilja att gestalta den mänskliga erfarenheten. Förhållandet till teknik, material och tradition underställs denna kraft. Galleri 21:s utställning är en nyansrik presentation av en av Finlands mest betydelsefulla konstnärer.
Helene Toresdotter visar bilder från 3 olika projekt Flickor, Ödsligheter och Varsebli med gemensam utgångspunkt i tankar om identitet. Porträtt på unga flickor på väg in i vuxenvärlden, tveksamma nästan drömmande, hemlighetsfulla. En tid när mycket är obegripligt men samtidigt en tid att våga tro på sig själv. Tvivlande och ifrågasättande samtidigt. Helene Toresdotter är utbildad på Fotohögskolan i Göteborg. Hon bor och verkar i Malmö och har ställt ut i Sverige och utomlands ett flertal gånger. www.toresdotter.se Gabriella Dahlman visar bilder ur sviten Home. Temat är det vardagliga, det nära, en serie ögonblick och utsnitt. Fotografier tagna som minnen, likt pusselbitar som bildar ett mönster av tid. Gabriella Dahlman är utbildad på Fotohögskolan i Göteborg. Hon bor i Hammenhög och har deltagit i flera utställningar både i Sverige och utomlands. www.gabrielladahlman.se Utställningen är en del i biennalen Fotografi i Fokus 2013
Utställningen består av ett antal skulpturer/installationer utplacerade i gallerirummen. Perspektiven och det perceptuella är förskjutet. Vad handlar objekten om, är det en värld för djur? Det finns mänskliga spår men med grumliga ingångar. Överlevnad, men för vem? Har djuren tagit över? Dystopi eller en lek med djur? Surrealismen har ett starkt intresse för det omedvetna, det som finns men som vi inte känner till. Vad finns det för drifter i oss som vi inte känner till, känner vi ens oss själva? Hur skulle vi reagera i vissa omständigheter? We Made It är en lek med inre bilder som jag haft om överlevnad, det förgängliga och livsdriften, men lika fullt dödsdriften som jag tror att vi också har. Det fabliska innehållet är en intressant och lite farlig väg att gå, eftersom det lätt kan bli en kliché. En fastlåsning av tolkningar som finns långt tillbaks i historien, interpretationen är redan klar så att säga. Jag försöker att med olika medel förskjuta detta tillstånd av inlärd läsning. Objekten utgår från verkligheten men är transformerade till en gummivärld dessutom med förskjutna färgskalor. Det är en lek med olika historier som bottnar i en rad disparata frågor. Som vanligt i min värld är våld, humor och stillsam sorg närvarande så också på Galleri 21 och We Made It (lucky bastards).
Jag har länge arbetat med det textilas roll i vår privata sfär och dess berättande egenskaper. Textil som ett material vi omger oss med i hemmet, runt våra kroppar, ett material för kulturell identitet. Det textilas sociala historia och kollektiva minne har länge varit mitt främsta arbetsmaterial. Så trodde jag att det skulle vara också den här gången. Men under arbetet med utställningen har jag upptäckt att den här utställningen handlar om något annat; I arbetet för Galleri 21 startade jag utifrån staden som social konstruktion, som plats för globala drömmar. Och kanske att det är stadens egen struktur som har visat mig in i något annat och öppnat upp för ett abstrakt bildspråk. Något lockar mig i konstruktionen, ornamentiken och bildens egen materialitet - något som ligger bortom berättelsen. Stadens blandning av oförutsedda möjligheter, slump och tillfälligheter leder mig till nya arbetssätt. I mitt arbete med utställningen märker jag hur mina gamla formuleringar blir otillräckliga, språket, bilden och rummet måste omformuleras. Ett rum som öppnar inte sluter och som bär på fler frågor än svar. Mycket välkomna Petter Hellsing
Avlägset nära. Jaget speglar tiden och bär den som förflutit inom sig. När mors vind rensades tog jag hand om kläderna från uppväxten. Tillsammans med dem jag sparat som vuxen blev det säckar, ett material som komprimerats i en annan form. På byrån står mer eller mindre regisserade fotografier i ramar som minner om släktskap och sammanhang. Jag gör ett collage, kanske får jag perspektiv på tillvaron. Det är väl det jag funderar på i skuggan av alla lindar, de som ympats ihop till en organism på Östra kyrkogården i Malmö. Man hör bara vinden och fåglarna, kanske en och annan bil. Jag kör i mittfilen på autobahn när varningslampan börjar lysa. Rusningstrafik. Mina blinkers ignoreras, jag kan varken sakta ner eller svänga av. Sinnesorienteringar beskriver ett liknande dilemma.
MIKAEL ERICSSON 14/9 – 6/10 ”MISSION ACCOMPLISHED” Innanför höljet öppnar sig en ny och egendomlig värld, ett annat kosmos, där ordningen i tillvaron är oordning, tillfälligheter, mystik. Fragment av minnen, berättelser, föremål och bilder griper tag. Ett filmiskt verk. Obönhörlig teknikutveckling som lekfullt rör sig över väggar och golv. Biologiska robotar. Ett samspel mellan olika uttryck. En ensam partikelaccelerator inbjuder till reflektion. Det skulpturala rummet, animationer, måleri, ljud, ljus, skräp och skrot. Noggrant genomtänkt och slutligen improviserat på plats. Mikael Ericsson arbetar med olika former av uttryck och projekt, såsom teckning, skulptur, ljud, film och television. De senaste åren har det hela utvecklat sig till en serie storskaliga ljud- och videoinstallationer som bland annat visats på Malmö Konstmuseum, Eskilstuna Konstmuseum, Vestfossen Kunstlaboratorium, Moderna Museet och Avesta Art. Ett annat konstprojekt är Harp Art Lab som finns i den lilla sömniga byn Harplinge strax norr om Halmstad. Harplinges gamla kvarn från 1895 har genom Mikael Ericsson och Julijana Nemetis omsorg omvandlats till en alternativ konstscen. I somras visades installationer av Leif Holmstrand, Liza Jeannin, Rolf Schuurmans och Johan Svensson. Men kvarnen är mer än detta. Mikael Ericsson har här skapat ett permanent ljudkonstverk - en Kvarnofon. Kvarnvingarna driver två enorma blåsbälgar som i sin tur ger luft till en ombyggd gammal kyrkorgel. Orgeln i sin tur, fungerar som ett självspelande piano med hålkortsrullar. Ericsson har skaffat sig en betydande samling av dessa pianorullar för självspelande pianon. Richard Wagners Tannhäuser har aldrig låtit bättre, nermald till oigenkännlighet, i Kvarnofonen. Mikael Ericsson är också ägare av TRUMTRUM, ett företag som har producerat en talrik mängd konst- och underjordisk underhållning sedan 1994. Då grundade han Für Alle Kollektivet, med Peter Wahlbeck. Deras första skiva: Music für alle var en stor framgång och de kommande åren producerade TRUMTRUM samtliga Für Alle-projekt. Bland annat Bank für alle som finns på SVTPlay / Öppet arkiv.
”Land i sikte” Rasmus Danø, Søren Hüttel og Rasmus Lütken på Galleri 21, Malmö På udstillingen "Land i Sigte" tager kunstnerne fælles udgangspunkt i rejsen og det maritime der rummer et bredt spektrum af begreber som udlængsel og hjemve, afgang og hjemkomst samtidig med det lokale og velkendte versus det fremmede og ukendte. Det er kontraster og modsætninger der peger på en europæisk tradition i både den kulturelle og billedkunstneriske histore. Der lånes, refereres og samples fra alle sider. Den danske rejsekonge, Simon Spies motto "Spies, rejs og vær glad", Henry Hudsons rejse på skibet Discovery, Caspar David Friedrichs romantiske malerier og den danske sømandsfilm ”Martha” bliver nogle af de katalysatorer for udstillingens værker. Dermed åbner det op for nye tanker om forbindelsen mellem sted og rum, sted og kultur og hvilket forhold er der mellem menneske og rum på rejsen. Kunstnernes fælles fascination af havet og det maritime er med til at danne den formelle ramme i udstillingsrummet og de tre kunstnere skaber med ”Land i sikte” en udstilling der kan og skal opleves som et samlet udtryk. I denne kontekst er udgangspunktet 3 større installatoriske og individuelle greb i Galleri 21´s rum, hvor forløbet fra rum til rum ændres markant. Den nysgerrighed der driver den rejsende mod nye mål afspejles i udstillingens diversitet, der spænder fra fotografi og maleri til installation og skulptur. De forskellige praksisser spiller med og mod hinanden i forløbet fra rum til rum, samtidig med at der gives plads til den enkeltes kunstners tydelige aftryk og de forskellige praksisser spiller med og mod hinanden. Danø, Hüttel & Lütken har gennem de senere år arbejdet sammen om fællesudstillinger bl.a. på Møstings Hus, Frederiksberg(dk.), Kunsthal Nord i Ålborg(dk.), Galleri Bie & Vadstrup i København(dk.) Det Danske Kulturinstitut i Edinburgh(U.K.) og Mark Rotko Center, Daugavpils(Lv)
I den analytiska eller terapeutiska situationen är det en immateriell process som står i centrum. Främlingens betydelse, d v s analytikerns tystnad, beskrivs inom analysen som ett icke-svar. Det är en process där isärtagandet och konstruerandet av undflyende minnen utgör en del av metoderna för att hitta nya sammanhang och förmå nya kopplingar att uppstå. Ambitionen är att tänkandet åter skall sättas i rörelse via en återställning av minnen – inte i en fixerad form med ett tydligt strukturerat narrativ, utan snarare flexibelt och ofärdigt. Samtalet utgör ofta det verktyg varmed man arbetar. I Ola Nilssons utställning på Galleri 21 arbetar han med begrepp som isärtagning, icke-svar, samtal och immaterialitet. Samtliga är begrepp som tangerar det som ter sig okänt och vid närmare studier levererar flera sinsemellan olika svar. På Galleri 21 visas installationer, objekt, ljud- och textverk. Tematiskt rör sig utställningen kring frågor om språk, identitet och kommunikation med dess överbryggande kvalitéer. Ett av verken i utställningen är en fri fortsättning på den artistbook, Kända och Okända Kroppars Utbredning, som hade release på Rönnells antikvariat i Stockholm i våras på förlaget Biondibooks och som finns till försäljning på bl a Malmö Konsthall och multipel.nu. Ola Nilsson har de senaste åren visat sina verk och deltagit i projekt på ett flertal konsthallar och gallerier i Sverige och internationellt, bland annat Konsthall C Hökarängen, Kulturhuset Stockholm, Galleri Koh-i-Noor Köpenhamn, Galleria Huuto Helsingfors, Center of Contemporary Art i Tiblisi samt på ArchitectureZA2012 Biennial Festival i Kapstaden. Detta är Ola Nilssons första separatutställning i Malmö.
I galleriet sju skyltfönster visas konst av elever från Målerilinjen på Östra Grevie folkhögskola. Utställningen se utifrån.
Frode Gundorf Nielsen (dk) graduated from the academy of fine arts in Aarhus (dk) and Prague (cz) in 1982. Since the late 80*s he has worked with scuplture installation art, where air and water plays an very importend role. The first light and sound installations were made in collaboration with the composer Harald me Viuff. Since 1996 Gundorf has been creating both the audio and visuel expressions of the sculptures and installations.
Arne Borgan (N) 11/2 - 4/3 Science is friction. Arne Borgan graduated from the academy of fine art in Oslo (N) in 2002. Borgan is an artist and musician working in an interdisiplinary way with drawing, video, sound, photo and objects. He will in this exhibiton show pieces made over the last year. The exhibition features 4 separate bodies of work: the main room with about 20 macro photographs of small plastic toy animals found in his parents attic blown up 10 times and more. An installation with plastecine pictures/landscapes and objects. "A Cat and A Bat", a remixed version of Tim Burtons movie "Batman Returns" (1992), will be screened. Borgan will also show drawings. At the opening reception Borgan will do an improvised concert with live sound feeding through a hole in the screening room door from the street outside the galleryand various found objects.
Kirsi Kaulanen, finsk skulptör arbetar med skulpturer som är gjorda i spegelpolerat rostfritt stål. Hennes gigantiska skulptur ”Gaia” är 14 metar lång, 10 meter hög och väger 3 ton. Den hänger nu på plats i musikhusets aula i Helsingfors. På Galleri 21 visas ”Gaia” i mindre skala tillsammans med andra verk. Kirsi har hittat ett helt eget bildspråk där naturen är en viktig ingrediens. ” Rymden, naturen och hur jag upplever världen är utgångspunkter för mitt konstnärliga arbete. I det öppna utrymmet ser jag mina organiska skulpturer växa till varelser som lever ett eget liv. Formerna bildas och formas genom minnet av kroppen, i skogen eller på fjällvandringen. Ornamenten i mina skulpturer fungerar ofta som strukturella delar eller former av skulpturer som är fyllda med detaljer och fraktaler som växer. Mina konstverk är skulpturala landskap som kan trassla in dig i sina interna världar, i virvlar av skiktade detaljer”. ”Space, nature and the way I experience the world are starting points for my artistic work. In the open space my organic sculptures grow to be creatures standing on their own. The shapes are formed through the memory of body, in the woods and from mountain hiking. Ornaments function often as structural parts of the sculpture or the shapes of the sculpture are filled with details and fractals that are growing. My work of art are sculptural sceneries that entangle you into their internal worlds, into the whirls of layered details.”
Veronica Brovall Sverige, har sedan 2002 sin bas i Berlin. Veronica Brovalls konstnärskap har de senaste åren fått stor internationell uppmärksamhet och hon räknas som en av de intressantare yngre svenska konstnärerna på den internationella konstarenan. Veronica har som skulptör hittat ett eget helt unikt språk liksom hennes val av material som sprayfärg, gipsbandage, asfalt, metall, hönsnät, PVC-skum, frigolit, metall och betong. Thomas Hirschhorn Schweiz, är en av samtidens mest uppmärksammade konstnärer. Thomas Hirschhorn började sin bana som grafisk designer och hans tidigaste verk under 1980-talet var objekt och former i liten skala, utställda direkt på gatan. Materialen har alltsedan dess varit billiga och enkla – huvudsakligen kartong, papper, tejp, spånplatta, tidningsurklipp, aluminiumfolie och lysrör. Hirschhorns senare verk är som regel omfattande och intensiva, ofta rör det sig om hela rum fyllda av information och avsiktligt visuellt buller. Thomas Hirschhorn representerade CH på Venedigbiennalen 2011 Marcus Steinweg Tyskland, filosof, författare och konstnär. Marcus Steinweg har tillsammans med Thomas Hirschhorn gjort många uppmärksammande konstprojekt, nämnas kan: World Airport (Biennial of Venice, 1999) Bataille Monument (Kassel: documenta11, 2002) U-Lounge (London: Tate Modern 2004) - Spinoza-Map (2007). Marcus Steinweg har givit ut ett 10-tal filosofiska verk.
inside voice outside voice The Mine as a Giant; a Frankensteinian monster, with factorybuildings as organs of an enormous digestive system, conveyor belts are bloodveins, tunnels are intestines. Crush, mince, smash and grind, reeks of exhaust, a poisonous mind. Finer, finer! Finer! FINER!!! Enzymatic breakdown, a chemical swirl, through hoses and tubes, as the Giant chews, and chews on rock. Inside voice outside voice is an exhibition of paintings, 3D-paintings, videos, music and objects that investigate the history of Industry through a personal confrontation with psychological demons. Located inside the mountain or inside the head, the show attempts to familiarize what has long been hidden because of fear and repression.
My works in this exhibition are spaces for experience. People can enter in them partially or totally. I build places for experiences. My goal is a so strong experience. The viewer hopefully forgets for a moment to think and reason. I want to find something essential. Visual arts operate through non-verbal meanings. I try to reach deep emotions with spatial experience.
Det blir tuschmålningar på papper från de senaste två åren i Berlin... De flesta målningarna är vertikala diptyker, alltså verken består av två separata delar hängda i höjdled. Jag vill att bilden ska – fortsätta. De två delarna ska ses ihop men är ändå egna och fristående. Som fria parförhållanden. Tusch rinner lustfyllt och lyckligt i ögonblicket. Målet i måleriet ska vara - happy hour. Det finns ett egyptiskt tema också förutom ett berlinskt. Nefertite, ibland bara hennes huvud, kommer med ibland. Jag låter världens tillstånd och händelser som den arabiska våren sippra in i min bildvärld. Samhällets alltmer enkelspåriga inriktning på konsumtion, ekonomi och marknad gör mig förtvivlad och jag vill hävda konstens undanskymda men obetvingliga värde. Musiken kommer också in och får bilderna att likna partitur. Min figur Dammsugerskan, som är en lillasyster till Diskkasterskan från -78 är med i en serie målningar ur boken Dammsugerskans fyrtiotvå uppdrag och i porslinsfiguriner, där hon har fått olika utseenden. T ex som 1600-talskvinna, hemmafru eller Nefertite.
count backwards Inga S. Søreide(1982) er utdannet billedkunstner med Bachelor(Bergen)og Mastergrad(Oslo) fra Norge og Tyskland(Berlin). Året 2009 uteksaminerte hun fra Statens Kunstakademi i Oslo. Hun bor nå og virker i Bergen, der hun jobber med kunst innenfor fagfeltene skulptur, installasjon tegning og maleri. I de siste årene har hun hatt separatutstillinger og deltatt på en rekke gruppe- utstillinger. I utstillingen count backwards kommer hun til å vise fire skulpturer og en større serie maleri og tegninger. Som kunstner er Inga opptatt av temaer som berører psykologien, metafysikken, menneskelige -og samfunnsmessige vilkår. Skulpturene består av figurative element opp mot mer ukjente objekter. I maleriene blir naturen brukt som metaforisk materiale, der noen av motivene er oppløste. I tegningene er fyrstikker og flammer brukt som redskap for å brenne ut Rorschach motiver på papir flater. Et sentralt element i de siste arbeidene har vært ild.
Våga och vinn, tveka aldrig, upptäck nya världar, jord, vatten, luft, ljud och tystnad, allt är möjligt. Konsten måste beröra! Att göra bra konst handlar alltid om mod, mod att våga bejaka sina drivkrafter mod att ge ångesten eller kärleken ett ansikte mod att helt enkelt våga visa upp sin själ. Åsa Maria Bengtsson har sedan hon slutade på konstskolan Forum i Malmö 1987 alltid berört med sin konst. Hon antar alla konstnärliga utmaningar och använder sig av alla tänkbara tekniker från grafik, foto, ljud, textil, video, skulptur, performance, dans, mosaik musik till 35 mm film.
Sju nyutexaminerade textilkonstnärer söker tillsammans upp de sju olika orter där de vuxit upp för att ställa ut sina arbeten. Blickandes både bakåt och framåt ger de sig ut på en utställningsturné som tar sin början i Malmö. Pia Österlind, Nanaka Adachi, Ida Andersson, Klara Berge, Anni Foglert, Elina Nilsson och Kristina Skantze
Ella Tillema arbetar främst med figurativt oljemåleri i stort format men breddar gärna sitt uttryck med text, musik och screentryck. Hennes arbeten är genomgående berättande och kretsar ofta kring existentiella frågor som människans relationer till varandra, staden och världen. I nästan alla hennes verk målas en mer eller mindre mörk och dystopisk vardagsbild upp, oavsett om det är politiskt eller känslomässigt. Det är in-your-face-punkigt, ärligt och eftertänksamt. Text och ord ligger Ella varmt om hjärtat och ger verken ytterligare en dimension – ordlekar och klyschor blandas med galghumor och mer eller mindre tragiska självklarheter. Med Ella Tillemas verk finns inget givet svar utan lämnar betraktaren både med funderingar kring samhället men även med en gnutta hopp om att göra bot och bättring. Ella Tillema är född i Stockholm 1983 och är numera verksam som konstnär och musiker i Malmö. I våras tog hon sin magisterexamen i Fri Konst vid Malmö Konsthögskola och är just nu aktuell som Ung Konst-stipendiat på Dunkers Kulturhus i Helsingborg. Recension Sydsvenskan: http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/konst_o_form/konstrecensioner/article1360287/Taggiga-tapeter-och-helvetiska-dukar.html Recension i Omkonst: http://www.omkonst.com/11-tillema-ella.shtml
SMALL SCALE SCULPTURES Sculptors Noora and Kimmo Schroderus will bring to Galleri 21 a collection of their small scale sculptures made in between 2007-2011. Noora´s works are highly detailed miniature sculptures presenting people, tools and interiors. Working with small scale offers her a great tool to create bigger settings and situations. Kimmo´s works are more for planning monumental size sculptures, his ideas coming from cars and other mechanical wonders of humankind. For him, small scale offers a possibility to test and develope the idea before moving to larger size. Noora Schroderus (b. 1982, Pirkkala, Finland) graduated as a sculptor in 2006, and she has been presenting her art works in solo and group exhibitions in Finland since that. During winter 2010-2011 she was working in Artists` Centre Dalsåsen in Norway, where she finished her latest sculptures for this exhibition. Kimmo Schroderus (b. 1970, Jyväskylä, Finland) has done several exhibitions and public art pieces since his first solo exhibition in 1993. He has also won the biggest Finnish art prize Ars Fennica in 2004. His art work was last seen in Malmö in autumn 2009, when Skånes dansteater was performing the dance piece “Black Water” in Malmö opera house.
Matti Kalkamo and Heli Ryhänen: Sculptures The works of Kalkamo are three-dimensional scenes depicting the human existence. The sculptures of gloomy themes are handled with humor characteristic of him, sharp twists and shouts of his imagination and the logic of dreams. Materials vary from bronze and aluminium to recycled materials. Ryhänen too base her art on observations of life. Choices – right or wrong? Possibilities – used or wasted? Encounters – with hands extended or fists clenched? Timeless questions to be answered from everyone´s own standpoint. She works with fabric and artificial leather as a material.
Vi på Galleri 21 är väldigt glada över att kunna presentera den finske konstnären Miikka Vaskola Konstnären Miikka Vaskola (f. 1975) målar märkliga, abstrakta och poetiska landskap. I Vaskolas målade landskap är det vanligt att han placerar realistiskt utförda mänskliga figurer som skapar ett slags poetiskt igenkännande av de historier som gestaltas. Dom stora dukarna som påtagligt har framkallats av tiden, eller av den skapelseprocess som det tar för dom patinerade dukarna att visa upp sin historia för betraktaren. Vaskola försöker på ett påtagligt sätt presentera en bild av det förflutna som en symbol för vår tid.
RADICAL ART PRACTISES är ett projekt om konstnärer som arbetar med konstnärliga processer på fängelser, skolor, offentliga platser och i krigszoner och som har för avsikt att visa udda praktiker som används inom samtidens konstområden, där konstnärer fokuserar på samhällsprocesser och samarbeten med etiska syften. Bildkonstnärer inom detta fält arbetar crossover det vill säga över traditionella samarbetsgränser och professioner. Radical Art Practises har som mål att lyfta konstnärers arbete mot Rio-konventionens och Agenda 21’s idé om samverkan för ett hållbart samhälle på alla plan, socialt /kulturellt, miljömässigt och ekonomiskt. Internationella konstnärsgrupper från bland annat USA, Danmark och Sverige bjuds in för att presentera sina projekt och verksamheter. Projektet bygger på delaktighet och dialog. Radical Art Practises är organiserat av OUTDOOR LIBRARY i samarbete med Galleri 21 ------------------- RADICAL ART PRACTISES is a project about artists working with art practises at prisons, schools, public spaces and war zones. Radical Art Practises wants to show unusual practises used in contemporary art context, and artists directly acting in processes in societies and collaboration with ethical purposes. Artists within this field works crossover, crossing traditional borders of collaborations and professions. Radical Art Practises has a purpose to connect art practises to The Rio-convention and Agenda 21, the goals to relate artists work with collective action for a sustainable society on social/cultural, environmental and economical level. International artist/ groups from US, Denmark and Sweden are invited to present their activities and projects. Radical Art Practices is built on participation and dialogue. Radical Art Practises is an artist-run project by OUTDOOR LIBRARY, Christel Lundberg, in collaboration with Galleri 21, an artist run gallery. Med stöd av: Statens Kuturråd, Region Skåne, Malmö Stad, Roos Neon & Mediaverkstaden Skåne
Kort text om mitt arbete: För mig är den centrala frågeställningen i måleri språk, alltså att försöka utveckla ett (visuellt)språk som är autonomt, inkommensurabel(ojämförligt)t; som inte står i beroende eller underordning ett annat språk ;Jag är inte intresserad av att försöka illustrera eller förklara något annat med mina arbeten.;Jag är medveten om hur belastad måleriet är och hur i princip varje grepp relaterar till ett annat, står i skuld till ett annat. Det är samtidigt det som är den intressanta utmaningen. I all sin tidskrävande ensamhet är måleri samtidigt en väldigt social och dynamisk process.;Jag är inte intresserad av att göra en ”bra“, harmonisk målning. Jag strävar i mina arbeten efter att vara bortom bra och dåligt. Det som gör en målning värt att göra måste komma ur någonting som inte har med formella problemställningar att göra, och varje målning måste insistera på att ses på sina egna villkor. Jag försöker aktivt undvika att applicera värderingarna „bra“ och „dåligt“ på mitt arbete. De frågorna är alltid för starkt beroende av nedärvda värdesystem och normer. ;Att måleri arbetar med rummet i bilden, att precisera och definiera rummet. Det är en utmaning, att försöka precisera något som jag själv vill se men ännu inte vet hur det ser ut.;Jag har känslan att måleri idag är som att försöka skapa något nytt ur ett ruinlandskap med kringströdda fragment. De övergripande strukturerna har fallit. Företeelser som på sin tid var radikala attacker mot gammal akademism är idag norm; readymades, relationell konst, konceptuell konst. Idag måste man kunna hålla en simultan process som målare; att samtidigt bygga upp och dekonstruera.;I måleri finns möjligheter att vara dynamisk och väldigt flexibel. (allting rymmer sin motsats: måleri är statiskt men samtidigt snabbt som tanken) När jag arbetar med komposition försöker jag skapa en bild som är som en maskin, en dynamik, mer än ett klassiskt tittfönster. Jag vill att bilden ska vara läsbar från alla möjliga håll och kunna återskapa sig själv på flera olika satt. Man kan säga att den ambitionen är överordnad alla eventuella idéer, motiv, etc som jag kan tänkas använda. I den man något figurativt, ett textfragment eller en fotografisk bild, så är det bara som ett element som i och försig bär specifika egenskaper, men vars värde och egenskaper är relativa och dynamiska i förhållande till kompositionen och måleriet. I hela den här processen som jag kort försökt beskriva, finns något grundläggande existentiellt för mig: Hur kan man skapa något affirmativt, ny form, liv, positiv energi ur kringströdda fragment? Hur undviker man att lata insikten om alltings orenhet göra en cynisk, ”smart“ , stagnerad.? Jag är inspirerad av „bad painting“(till exempel Dunham, Kippenberger, Strode) , experimentell måleri, och konst som inte är måleri men som har en relation till måleri (till exempel Paul Mc Carthy, Mike Kelley, etc) , klassiskt måleri, graffitti, s.k. noise musik, black metal o grindcore punk, reklam, text(filosofi, litteratur), natur, människor, samhället.” Emil Holmer 2011-07-26
Inspirationen till mina verk hämtar jag från naturen och landskapet både på Island och i Sverige. Ödemarken på Island med sina subtila färgnyanser och hur ljuset och vädret förändras och hur det förändrar alla färger i landskapet är en stor inspiration. Naturen i regn och efter regn är två skilda världar. Dimman, solen, skuggan… Arbetsprocessen börjar när ett intryck från omgivningen skapar en idé. Det kan vara allt i från minsta detalj i närmaste omgivning till intrycket av färgskiftningar i horisonten. Det vackra, sköna och lugna samt det kraftfulla och magnifika inspirerar. Idéerna fångar jag sedan i en skissbok där skisserna består av ord istället för ritningar. Intrycken, idéerna och skisserna lever vidare i var sin form och blir sedan en grund till arbetet på ateljén där tavlorna tar sin form. Jag jobbar mest med olja på duk men också med akvarell, blyerts och tusch. Med oljan målar med ganska tunn färg, prick för prick, linje för linje, lager på lager. Jag jobbar med en färg i taget och när den har torkat kan jag börja med nästa lager. Arbetsprocessen kan därför vara ganska lång, men det beror så klart på tavlans storlek. Jag jobbar på samma sätt med blyerts, akvarell och tusch. Med prickar, lager på lager. Mina verk har inte titlar jag presenterar, men jag målar dom utifrån mina skisser jag antecknar i ord. Skisserna liknar dikter på visst sett och behöver jag bara läsa anteckningarna/dikterna för att komma i håg var i från jag fick idén. Dessa idéer växer och ändras i arbetsprocessen och därför har inte alla mina tavlor direkt koppling till en speciell skiss … men flesta av dom gör det. För mig är avståndet mellan ord och bild ofta väldigt kort. En skiss Þjórsárdalur (på Island) regn och dimma ljus ljus grått ljus grått ljus mossgrönt vitt ljus lava...litet
Det tillsynes vardagliga och vad som kan dölja sig där bakom intresserar mig. Jag både skräms och fascineras av det svåra i att bara finnas till. Fragment av egna minnen tillsammans med de dagliga skeendena och en omvärld i gungning blir till byggstenar i min bildvärld Det narrativa är viktigt och det är med tråd jag berättar. Mitt arbete är intuitivt, jag klipper sönder, syr i hop, lappar och lagar. Startpunkten kan vara ett samtal vid middagsbordet, ett ansiktsutryck på spårvagnen eller en mening i tidningen, sedan vindlar sig bilden vidare åt alla håll och kanter.
Paper Trails Tecknandet kan vara en lång och vindlande väg. Man samlar råmaterial, sorterar, funderar, testar och skissar. Drar en linje, gnuggar, testar, tittar, uttrycker något man inte kan förklara, förvånar sig själv, klipper kanske sönder och sätter ihop på nytt. Paper Trails är en utställning av konstnärerna Maria Bajt, Jenny Berntsson, Niklas Elmehed, Annika B Kupiainen och Tove Kjellmark. Konstnärernas gemensamma ambition är att spegla samtidens spår på papper. Utställningen är baserad på varje konstnärs individuella praktik och intresse för teckning som teknik. Men oavsett individuell utgångspunkt finns det en övergripande avsikt som handlar om tecknandets och motivets kraft - vilket tillsammans blir en utställning där motiven både är föreställande och abstrakta, poetiska och politiska, mättade och sirliga. Hemsidor: www.niklaselmehed.se www.jennyberntsson.com www.tovekjellmark.com www.mariabajt.com www.kupiainen.se
Under ledning av, konstnären och läraren på Konstakademin i Helsingfors, Petri Hytönen kommer elever från akademin göra konst i fönstren under december månad
Mathias Kristersson arbetar med skulptur, performance, video, text och ljud i spänningsfältet mellan hårt formulerad konceptualism och känsligt existentiellt berättande. Hans nya utställning förhåller sig till två starkt laddade poler: språklig kommunikation och kroppslig. I verket Splitting ställs rester av dokumenterad kroppsaktivitet upp att härma minialistisk skulptur utan att vara det: den process som lett fram till en grupp enkla föremål, två figurers tysta arbete, visas också upp, en lika praktisk som meningslös performanceritual som andas både absurdism och förtröstan. Andra objekt skildrar inte kroppslig aktivitet, utan mer direkt mänskliga kroppar, präglade av puls, liv, närhet, åtskillnad, saboterad samstämmighet. Och så språket: Är det språkets möjligheter till kommunikation som gör oss till mänskliga jag, eller är det språkets begränsningar som markerar våra konturer? Hur är det med språk lagrat i våra psyken som privata berättelser, minnen? Utgör dessa tillsammans en odiskutabel stensockel som bär upp den personlighet vi erbjuder omvärlden, eller är de opålitliga, liknar de dimma, är de föränderliga? Och leder språket till gemenskap? De faktiska inslag av ord som finns i Kristerssons verk svider av håglöst tvivel, förlust, ensamhet och saknad, men skapar ändå en plats för publikens gemensamma aktivitet och erbjuder ett erfarenhetsmaterial som möjliggör möten. I brist på alternativ sken solen på ingenting nytt hette ett performanceverk Mathias Kristersson visade på Lilith Performance Studio hösten 2009. I hans nya utställning förvandlas en del av det materialet till en skulpturalt utmanande installation: resterna av det scenografiskt storslagna och arkitektoniskt slutna har partiellt monterats upp som en kuliss, där kvävande rumslighet och styckat språk berikats med försiktigt motbjudande organisk smuts. Här möts det kroppsliga och det språkliga i ett havererat sorgemonument, ett pågående, dödsliknande efteråt. Leif Holmstrand Ljudverket In Out (excerpt) av Mathias Kristersson släpps av bolaget Treffpunkt i samband med vernissage. Cd:n kommer att finnas till försäljning i galleriet under utställningsperioden.
Marching through dark rooms, a movement enters the stage "This is what we saw. Now the dealer wants it raw." – FINE ART UNION, LA-Sept. 30 – 2008 "FINE ART UNION CLUB" is FINE ART UNION´s first solo show combining projects from 2006-2010. All projects are based in performance and action – through videos, sound productions, living and dead sculptures, photography, installations and a live show at the opening. FINE ART UNION investigate regimes of power, queer identities, future primitive theories and shock jock behavior – using satire, caricature and sadomasochistic play. The video "Our Pleasure is Financed" is a performance, shot in a private room at Rush Hour Strip Club in Berlin, 2006. "Monument; Resurrection" reveals future primitive’s ritualistic gaming. Stones and mountains are transformed into capitalistic and paranoid associations in a desert in USA. In another passage red light displays are counting up and down in a high pitched speed, and an industrial sub bass is heard from the backstage where a woman is dancing. The main space is constructed to become a black box club scenario surrounded by guarding snakes. FINE ART UNION operates in the two departments FUTURE PRIMITIVES and FINE ART UNION INVESTMENT. Both divisions are presented in the club. FINE ART UNION was established in 2006 as an interdisciplinary and performative collaboration directed and produced by; Annette Stav Johanssen (NO) and Synnøve G. Wetten (NO) FINE ART UNION operates in public spaces, white cubes, black boxes, publications and on club stages as well as the World Wide Web. FINE ART UNION has exhibited at Hannover Kunstverein/ Crosskick Platform, Black Box Teater, Vestfossen Kunstlaboratorium, Rekord, Wight Biennial 2008 and Wildness/ Silverplatter in LA. FINE ART UNION aims to be a constant bug inside totalitarian logic. FINE ART UNION aims to trigger new considerations of action. LIVE CLUB at the opening 4.pm-8. pm- FEBRUARY 6 starring CRACKWHORE MODELS (Kjetil Breivik & Kenneth Cockwhore), Bendik Aagaard Lynghaug, Annette Stav Johanssen & Synnøve G. Wetten Manifesto script by The Cotton Wool Militia/ Rune Schleimann Photo documentation of performance by João Leonardo - www.fineartunion.org http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article627057/Redaktionen-tipsar-infor-helgen.html http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/konst_o_form/article627096/Skulpturer-far-liv-for-kapitalismen.html http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article630814/Krankningens-historia.html
English version further down. Mari Kretz visar ljudinstallationer och teckningar på Galleri 21, Mari Kretz arbetar med akustisk och visuell konst så som teckning, video- och ljudinstallationer samt platsspecifika verk i gränslandet mellan ljudkonst och visuell konst. I sitt arbete inspireras hon bland annat av forskning och vetenskapliga arbeten som omformas till akustiska och visuella undersökningar. Hennes teckningar är en drömlik bildvärld där djur, möblemang och skuggor får gestalt. En säregen poesi och avskalad enkelhet knyter samman konstverk till konstverk. Under utställning på Galleri 21 visas tre ljudinstallationer samt en serie teckningar. Ta Kymatika I verket ”Ta Kymatika” synliggörs ohörbara ljud och signaler från skadade organ i människokroppen. Tre bord med vattenfyllda kar förmedlar dessa ljud, som har förstärkts, men uppfattas som lågmälda, när de spelas upp i vattnet. Ljud av olika våglängder bildar ljudvågor på vattenytan som reflekteras och skapar varierande mönster. Mönstren växer fram från små ansamlingar av vågformationer för att sedan expandera i storlek. Till slut upptar vågformerna hela vattenytan och drar sig sedan tillbaka. Trauman från övergrepp, krig, tortyr etc lagras i kroppen och ger inre skador vi inte uppfattar i mötet med andra människor. Borden samlar, filtrerar och överför det som inte kan uttryckas med ord. 7000 lashes ”7000 lashes” är hennes mest tydligt politiska verk men med samma unika, gåtfulla ton som de övriga verken. Verket är baserat på en verklig händelse i Saudi Arabien. En piskmaskin, som drivs av tryckluft, är monterad på väggen. Maskinen kommer att dela ut exakt 7000 piskslag under utställningsperioden. Den 2 oktober 2007 dömdes två homosexuella män till sjutusen piskrapp var för att de hade inlett en relation. De blev piskade offentligt i flera omgångar, däremellan fick männen återhämta sig i fängelset så att de kunde ta emot en ny omgång av piskslag. Hur det har gått för de båda männen, om de dog eller överlevde straffet är okänt. Straffet är det strängaste spöstraff som har kommit till känna enligt Human Rights Watch. Debris I ljudinstallationen "Debris" har radiovågor från atmosfären samt från en pulsar, en döende stjärna gjorts hörbara. Verket består av högtalare som hänger från taket i en cirkel och som skapar ett akustiskt rum. Ståendes i rummet, får man successivt hela effekten av ljudet från rymden som är tyst och meditativt. Debris är ett delprojekt i "Debris & other pieces" som är samlingsnamnet för Mari Kretz pågående undersökningar av akustiska fenomen och radiovågor i atmosfären och rymden. Kvällsposten recension 17 marsConny C-A Malmqvist: http://kvp.expressen.se/kultur/1.1920943/dialog-kring-tortyr Sydsvenskan recension 18 mars Thomas Millroth: http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article639025/Mari-Kretz-Olidlig-spanning.html -------------- Mari Kretz exhibits soundinstallations and drawings at Galleri 21. Mari Kretz works with acoustic and visual art; drawings, video- and soundinstallations as well as site-specific pieces in the border of soundart and visual art. She often work close to the field of research and scientific work and transforms it to acoustic and visual investigations. Her drawings reveal a dreamlike visual world in which animals, furnitures and shadows are formed. With an unusual poetry and simplicity she connects the different art pieces. Galleri 21 exhibits three soundinstallations and a set of drawings. Ta Kymatika The sound installation Ta Kymatika consists of three tables where the surface is replaced by water. Sound from injured organs of human beings passes through the water, sound waves are reflected in the water. Trauma from assaults, war and torture etc are stored in the body and gives us injuries that we cannot catch in meetings with other people. It is as if the tables has collected, filtered and then transformed what we could not express with words. 7000 lashes The whipping machine is attached to the wall. The machine will make 7 000 lashes during the exhibition, and then it stops by itself. The title refers to a present punishment in Saudi Arabia. In October 2007 two men have been sentenced by a court in al-Baha in south-western Saudi Arabia to 7 000 lashes each for sexual intercourse. The men continue to be at imminent risk of further flogging, possibly in stages, to complete their sentences. Debris The sound piece ”Debris” consists of radio waves from the atmosphere and radio waves from a pulsar, a collapsed star. The piece consists of loudspeakers hanging in thin wires that create an acoustic room. Standing inside the room, you gradually get the whole effect of the sounds from space which is quiet and meditative. The pulsar is the strongest one ever known and one of the first one discovered. ”Debris” is part of the project ”Debris ” other pieces”; an investigation of acoustic phenomena, "sound" from space and manmade radio waves.
Michael Johansson ställer i lekfulla skulpturer och installationer vardagsföremål i relation till dess inneboende funktion och egenskaper. Genom repetition, skalförskjutning och ny funktion ifrågasätter han betraktarens tolkning av det unika. Under de senaste åren har Johansson haft som drivkraft att befria objekt från sin funktion. Målsättningen har varit att föra in dem i ett begränsat sammanhang där just dess funktion sätts i direkt motsättning till dess uppgift och de genom detta förlorar sitt syfte. På senaste tiden har anslaget blivit allvarligare och med enkla grepp ställs frågor kring historia, liv och rum. Skulpturerna rymmer komprimerade världar från en svunnen tid där funktion tvingas ge efter för färg och form, och där insamlade föremål förenas i en imaginär bild som förstärks av vårt kollektiva minne. TV-reportage Deutche Welle (OBS! kopiera hela länken och klistra in i webbläsare): http://www.dw-world.de/dw/episode/0,,5368836,00.html
Beata Franssons fascination för fotografi kan framförallt härledas till dess inneboende paradoxer. Som fotograf har hon kontroll över bilden under dess tillblivelse, men då den är realiserad förflyttas den till en annan dimension. Där visar bilden inte bara likt en spegel upp en reflektion från en viss tid och plats, utan bär också på en potentiell förmåga att väcka något hos betraktaren bortom de konventioner vi lärt oss för att förstå fotografier. Det är denna förmåga som driver henne att söka sammanföra den fotografiska bilden med rumslighet. Genom installationer och fotografiska objekt vill hon konkretisera hur bilden fungerar som en portal mellan inre och yttre verkligheter. På samma vis som ett fotografi kan fånga ett ögonblick, försöker hon greppa dess undanglidande karaktär. //Beata Fransson´s fascination for the photographic medium derives from its inherent paradoxes. As a photographer she´s in total control of the image during its creation, but once realised it transforms into another dimension. There it functions not only as a mirror reflecting a certain time and place, but also bears a potential ability to awake something in the observer beyond the conventions of how one reads a photograph. It is this ability that drives her to try and bring together the photographic image with spatiality. Through installations and photographic objects she aims to concretize how the image functions as a portal between inner and outer realities. In the same way a photograph can capture a moment, she tries to grasp its evasive character.
1. jalusi [sjalusi´] avundsjuka, svartsjuka: av likhet. fra. jalousie 2. jalusi [sjalusi´] fönsterskärm, av fra. jalousie, skärm (förhänge) som skyddar mot nyfikna blickar… http://www.expressen.se/1.2117065
Jukka Vikberg är en framstående och internationellt erkänd skulptör från Finland. Hans konstnärsskap spänner över ett brett fält. Hans skulpturer har en tendens att röra på sig eller ge i från sig ljud. Både som konstnär och curator är hans betydelse för den finska samtidskonstens framfart i Sverige och Europa mycket betydande. http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/konst_o_form/konstrecensioner/article1259636/Det-outsagligas-kommunikatorer.html
Jukka Korkeila, f. 1968, är en av de mest betydelsefulla konstnärerna i sin generation i Finland. Korkeila bor sedan flera år i Berlin. Hans verk uttrycker en bisarr humor i en värld som balanserar på gränsen mellan fantasi och verklighet. Han utforskar den manliga sexualiteten med en cynism och en ärlighet som man sällan ser. Michael Kirkham f. 1971 kommer från England. Kirkham lever och arbetar nu i Berlin. Kirkham målningar kan betraktas som den måleriska motsvarigheten till böcker av den franske författaren Houellebeque. Houellebeque belyser överdrifterna i det liberala västerländska samhället och framställer både kärlek och lust som fullständigt banala. Michael Kirkham måleri handlar om sexuell lust där överlämnandet och aptiten av köttet är en mekanism som gör att man som betraktare känner sig obekväm.
“Because film belongs to the category of the visual arts, its laws are related to painting and dance (…) Since this art is played out over time, one of its crucial elements is the temporal rhythm of the optic exposition. Hence a relatively new, until now only latent type of artists will develop; artists that are situated between painting and music”. – Walter Ruttmann, from Art and Cinema and Painting with time, 1913-1919. These texts, which foreshadow the cinematic avantgarde in Germany, could have been descriptions of HC Gilje´s artistic project. He operates in the space between music, dance and rhythmical visuality. He is educated in the visual arts, however he makes use of an extensive cross-disciplinary repertoire in his live improvisations and video works- both rooted in a close collaboration with composers and sound artists, and his work within visual theatre and dance.
Galleri 21, Malmö SKYLTFÖNSTER 2010 Välkomna på Vernissage Fredag 10/12 kl. 17-19 På vernissagen bjuder vi på glögg och pepparkakor. Utställningen pågår 11/12 – 31/12 - 2010 kl 15 -01 dagligen. SKUGGSPEL 14 studenter från Munka Konstlinje projicerar skuggor. Galleri 21:s fönster blir den transparenta gränsen mellan verklighet och det skenbara. Anna Chronberg, Robin Engman, Petra Hultman, David Isberg, Felicia Kronlöf, Alex Ley, Lilli Malmberg Anna Persson, Maria Persson, Isabella Rydnemalm, Margaretha Schéele Kunze, Åsa Svennerstedt, Catharina Ullerud och Mira Winsa Varmt välkomna!/Galleri 21
Det är från Arthur Rimbauds dikt ”Le Bateau ivre”, den berusade båten. Jyrki Riekki har fångat namnet till sin utställning, likt en upprorsmakare som plockar upp en gatusten, och slår flera generationer sanslösa. Riekki påstår inte att utställningen handlar om Rimbaud men vi kan ändå med glädje konstatera att samma kula som Paul Verlaine i Belgien sköt genom Rimbauds handflata fortsatte sin vandring under 1900-talets andliga brytning genom kristallskallar som W.C Williams och Henry Miller och därifrån studsade rakt in i Beatnickernas flammande könsorgan och splittrades. Samma kulas splitter träffade även Riekki med dess ursprungliga kraft; i vår rökiga tid fortsätter sökandet efter friheten och upprorets eviga ande. Samuli Nieminen, poet
Sofie Hesselholdt (1974) & Vibeke Mejlvang (1976) Hesselholdt & Mejlvang er et af mange eksempler på tendensen til, at unge kunstnere allerede inden de er færdiguddannede allerede er godt i gang med karrieren. CV’et er langt og strækker sig tilbage til 1999, hvor de to kunstnere mødte hinanden på Det fynske Kunstakademi. I løbet af studietiden på akademiet har Hesselholdt & Mejlvang deltaget i talrige udstillinger og kunstprojekter. Deres værker har overvejende været baseret på intellektuelle koncepter, der oftest har haft et samfundsundersøgende, til tider politisk indhold. Eller som de formulerer sig: ”Vi anvender kunsten som et alternativt sprog til at kommentere samfundsmæssige problemstillinger.” De har spændt deres udtryk ud mellem readymades og plakater anvendt i stort opsatte totalinstallationer og omhyggeligt modellerede naturalistiske keramiske menneskefigurer i flere forskellige størrelser – og ofte det hele på samme tid. De forklarer selv: ”Vi har gennemgående interesseret os for menneskefiguren og det moderne menneskes liv i informationssamfundets optik. Vi anvender fragmenter fra hverdagens visuelle kultur og vores omgivelser, som isoleret fra den oprindelige kontekst og sammensat på nye måder kommenterer Vestens værdigrundlag.” En stor del af Sofies og Vibekes produktion har rettet sig mod keramikfigurer, som de begyndte at arbejde med på akademiet i København. De forklarer selv deres kærlighed til leret med det taktile materiales fysiske nærvær. Det er et demokratisk materiale, hvis klassiske anvendelsesformer og udtryk Sofie og Vibeke redefinerer gennem illustrative menneskefigurer i hverdagssituationer. Det er manden med mobiltelefonen, den enlige mor, det kommunale arbejdssjak, damen med indkøbsposen osv. Det er Bing & Grøndal og Kongeligt Porcelæn revisited.
Heli Rekulas konstnärskap utgörs huvudsakligen av videokonstverk och iscensatta fotografier. Återkommande teman kretsar kring kroppslighet, sexualitet och kvinnlighet. Hon ifrågasätter kvinnans roller och utforskar gränserna för oskuld och renhet. Ett annat viktigt tema för Rekula är landskapet. Stamningen i hennes landskap har beskrivits som nära nog religiöst andäktig. Heli Rekula blev fotograf från Lahtis Formgivningsinstitut 1991. Hon tilldelades Ars Fennica-priset 2002. Rekula har medverkat i bl.a. huvudutställningen vid Venedigbiennalen 2001.
ABOUT LELLO//ARNELL Jørgen Craig Lello & Tobias Arnell have collaborated since 2003 and utilize logically broken lines of thought, false statements and fictional scenarios in their examination of how the world is interpreted and understood. They primarily work with sculpture, though it often bleeds into photography, collage and image-works. Visually, the pieces hold a resigned trash- and DIY-aesthetic, with pretensions of slickness. Though the works are fundamentally idea-based, they are saturated with a strong, underlying material and sculptural disposition. Their work questions basic social structures and methods, and their validity. By using historical documents, symbols and events, a wide range of interconnected concepts are subjected to a deconstructive process which emanates in a skewed perception of «the big picture». The main theme in the works is the way the topics have been treated, which constructs an interpretation that feels complete, though invalid, or even preposterous.
Jag menar att Stefan Winroth vet precis när han skall avsluta en målning. Man måste veta när man skall sluta. Han tycks veta precis när han skall börja också. Är inte det en mycket viktig, kanske grundläggande, kunskap? Att ha den uppmärksamheten. Jag tänker mig följande scenario: en tydlig idé och en näst intill naturalistisk intention. Sedan bär det av. Hur lätt är det sedan inte att säga ett ord för mycket. Dra ett streck för mycket. För litet. För snett. För rakt. Winroth målar sig fram till den bild han trodde sig veta utseendet på innan han började. Måleriet är aggressivt och skört skirt på samma gång. Skört. I skön förening? I kamp? Det finns vidunderligt vackra fält. Och saker som regnar upp eller ner i bilderna. Ja, han trodde sig veta, och började måla. Och då dök den upp efter mycket arbete: bilden så som den skulle vara. Så känns det. (I lager.) Man måste se vad man gör, och vad som återstår. (På lager.) Det är något med färgerna. En sorts skärande precision som verkligen vill återskapa. Ett minne? En idé? En ögonblicksblick genom fönstret ut på gatan vid morgonkaffet samtidigt som någon i radion sa…/som ögonvrån såg, i den uppslagna tidningen på köksbordet…/som dottern ropade från rummet intill…/som tankarna var på gårdagskvällen, eller den kommande kvällen…/ Ja, jag tror det har med färgerna att göra; en strävan att förena en abstrakt tanke född ur en tydlig blick – med en tydlig blick, född ur en abstrakt tanke. Kan man kalla ett måleri collageartat? Jag är inte säker. Inte för säker. En annan fråga: är det Winroths pensel som är vild, eller gatan, världen? Jag menar att Stefan Winroth har ett sätt att vara säker på sin sak, sina val, som gör en välbehövligt osäker som betraktare. Då tittar man noga. Då ser man nya saker. PER ENGSTRÖM
Marko Vuokola representerar trenden i konsten som inte bara ifrågasätter konstens värde i ett specifikt objekt utan även konsten som begrepp. Vuokola menar att konst bara är ett av alla existerande system som finns runt oss i livet. Han ser sig som en betraktare som intresserar sig för människans konstruktioner och system som omger henne.
Morten Viskum hoppade av en nästan färdig veterinärutbildning och började på Statens Kunstakademi där han blev utexaminerad 1997. Hans konstnärliga teman väcker alltid moraliska frågor om vårt förhållande till liv och död, cancer och forskning, eller som i utställningen ”Olof Palmes Döda Hand” offer och gärningsmän som visades på Galleri 21 2002. Morten Viskum är inte bara det norska konstlivets mest omskrivna konstnär, utan också en av de intressantaste norska konstnärerna i dag.
Fredrik Strids huvudintresse kretsar kring tid och natur. I sin konst undersöker han bland annat olika sätt att förhålla sig till naturen. Han bygger upp egna arkeologiska världar genom vilka han reflekterar och undersöker omvärlden. Fåglar är ett återkommande tema i Strids konstnärskap, de står som representanter för djur – och naturvärlden. Vernissagebilder:(kopiera länk) http://www.flickr.com/photos/galleri21/
II Josabet Werkmästers konst gestaltas vardagslivet. Motiven är bearbetade dels till sin form, dels genom teknik och material. Ett utforskande av det triviala som fyller en stor del av vår tillvaro. Vardagshändelser som handlar om igenkännandet och kopplingen mellan den lilla och den stora världen, mellan det personliga och det allmängiltiga Utställningen på Galleri 21 har titeln ”Min värld och din värld” där allas vår vardag möts på olika sätt. Hur tid och återblickar av minnen och händelser formar våra liv. Josabet Werkmästers utryck är subtila och materiella. Materialet är ofta textil och dess taktila lockelse utgör en betydande del i konstverken där ljud, sång och ord kan uppstå vid beröring eller fysiskt närmande. Vernissagebilder:(kopiera länk) http://www.flickr.com/photos/galleri21/
Välkomna till årets Skyltfönsterutställning på Galleri 21. Konstnärerna bakom årets skyltfönsterutställning är: Lars Embäck, Pia Hansson, Torsten Hylander, Maria Lavman Vetö, Andreas Nordström, Peter Wallström & Silvia Wieser. Vernissage med glögg och pepparkakor Lördag 12/12 kl 16 - Vernissagebilder: kopiera och klistra in: http://www.flickr.com/photos/galleri21/4157324701/
Henry Wuorila-Stenberg f. 1949 räknas som en av Finlands riktigt stora målare. Han har i många år verkat som professor i måleri på konstakademin i Helsingfors. Där han med sitt helhetsbetonade målningstänkande påverkat de yngre målarna mer än någon annan enskild person i Finland. Detta är hans första utställning i Malmö.
Björn Olsson gick ut konsthögskolan i Malmö 2005. Detta är hans första stora separatutställning som vi ser fram emot med stort intresse.
Projektet "Venus.not" började med en retande och retsam önskan att "reparera" de stympade lemmarna i en skulptur av en kvinnlig torso. Genom att töja och putta på de digitala bilderna fick jag en helt ny version av den klassiska skulpturen, en där kroppsdelarna aldrig tar slut (jag föreställer mig att de fortsätter utanför bilden). Jag tillämpade en liknande teknik på andra fotografier från min bildsamling med privata och offentliga interiörer. Detta resulterade i en serie rätt märkliga och futuristiska rumsligheter. Spår av den digitala bearbetningen av bilderna är klart synliga, och jag har lämnat kvar "ledtrådar" till de ursprungliga bilderna - t ex en bokhylla, dator eller en suddig gestalt. Gun Holmström är en finsk konstnär som arbetar med olika digitala tekniker, från video till permanenta ljudskulpturer utomhus. Mera information om hennes arbeten kan hittas på www.gnuh.net.
I sin konst utforskar Joakim Allgullander den motsägelsefullhet och dubbeltydighet som finns i människans tankaroch handlingar. I hans konst synliggörs detta ofta rent fysiskt och visuellt i valet av teknik och material. I hans arbeten från blyerts och tuschteckningar till mera avancerade tekniska installationer finner man en viss undergångsromantik men framförallt en tro på framtiden och den mänskliga förmågan. Den utställning som kommer att visas på Galleri 21 är en vidareutveckling av vad som visades 2007 i "Utopia Delux" på Gotlands konstmuseum och Dieselverkstaden i Nacka. ” Lite guld, lite blingbling och lite vapen. Nej, det är inte en hiphopare utan den lilla utställningen Utopia Delux, som öppnar på Dieselverkstan i Nacka idag. Och jag tycker att det är den finaste konst man kan se i Stockholm just nu. Här har Joakim Allgulander byggt en klarblå minerad bubbelpol och en livsfarlig katapultstol i blänkande metall.Framför allt gillar jag Utopia Delux för att den är så ytlig. Det hör man ju bara på namnet.I Utopia Delux finns också snygga saker, förföriska material och romantiska undergångsstämningar. Glitter, våld och förgänglighet. Eftersom alla verk här är gjorda genom avancerade mekaniska processer, anspelar på digitala gränssnitt eller ser ut som maskiner, måste man se dem som en sorts beautyprodukter. Det vackra här handlar om rätt teknik, om att framställa ytor och om att skapa falska illusioner. Så från och med nu kan vi kalla konst för makeup.” Natalia Kazmierska Rodeo magazine maj 2007 Joakim Allgulander f.1965 bor och verkar på Gotland
Martin Bladh och Bo I. Cavefors DEN NYA GRYMHETENS TEATER för en ständig diskurs med den universala tematiken: våld-sex-död-grymhet och TEATER DEKADENCE visar på möjligheten av ett agere contra som svar på normitetens terrorism. Att bryta normitetens krav på likriktning och friställa traditioner från antikens greker, romartidens romare, medeltidens riddare och moderna tidens dekadenser. Utställningen ger en inblick i uppförandet av dramat ”Tre studier för en korsfästelse” och det arbete som omgärdade frambringadet av performance aktionen. Katolsk mystik och dionysisk njutning möter hos Bladh och Cavefors sina yttersta konsekvenser: njutning, lidande och förlösning.
Svensk poet och konstnär, bosatt i Malmö. Utsedd till "Årets bästa" i kategorin Konst 2006 av tidningen Nöjesguiden, med följande motivering som också kan tyckas sammanfatta Holmstrands konstnärsskap: "Leif Holmstrand kör benhårt sitt race med virkade och stickade skulpturer, skräckinjagande performances, tvättlineinstallationer och dinglande barnvagnar. Dessutom skriver han utmärkt poesi. En konstnär och författare som sätter Malmö på Sverigekartan — inom mycket kort även på världskartan."
Domestic Affairs är ett utställningsutbyte mellan Malmö och Hong Kong, som planeras att förverkligas i de två städerna under 2008-2009. Domestic Affairs förhåller sig till vardagsverkligheten i respektive land, liksom till den så kallade politiska domesticeringen (alltså en slags politisk passivisering av den vanliga människan). Konstnärerna från de två städerna kommer att spegla betydelsen på olika sätt, då både vardagslivet och den politiska situationen skiljer sig åt avsevärt. Hur platsspecifik är konsten i Malmö och Hong Kong, och hur står den emot domesticeringen vad gäller den politiska viljan och avsikterna hos både konstnärerna och de politiska strukturerna? Domestic Affairs på Galleri 21 är en presentation av fem konstnärer som alla är verksamma i Hong Kong, alla från ungefär samma generation. Var och en av dem arbetar med traditionella material och genrer, där de utforskar den rådande verkligheten i sina liv och i samhället. Initiativtagare till projektet är Pontus Kyander konstkritiker och Manager of Public Art Aukland. Curatorer för projektet är Pontus Kyander tillsammans med Göran Green Acknowledgement: The Arts Development Fund of the Home Affairs Bureau, Government of the Hong Kong Special Administrative Region
Ornament and Crime The title echoes Adolf Loos essay Ornament and Crime (1908) where he attacked the indiscriminate spread of ornament in all things. If we take Loos argument further – the spread of ornamentation continues beyond the realm of design and architecture. It reappears in the branding of nations in a global market – we see cultural and political ornaments – in the building of modern operas, museums, and in the geopolitical narratives of nations. In the continuation of Loos train of thought the title Ornament and Crime marks a metaphorical and literal space of transition between Bodil Furu´s recent film Opera, (2008) and Thomas Kvam´s latest animation iGhandi, The Fog of Peace (the deleted scenes) (2008).
This exhibition takes its starting point by looking at artist’s working methods, focusing on different processes of research-based practices. In the production of work, how does the research collate a wide range of issues spanning across local and international social structures, spaces, histories and publics? In this exhibition, the works, in and of themselves or in their installation address how art relates or could relate to a notion of “public(s)”. The locational mandate – of using the windows - in the presentation is essential, as the format of the exhibition dictates the presentation of each work and how they are to be seen by the spectator. It also questions whom becomes the spectator in this setting. Through this limited semi-public format the exhibition prompts a discussion on the politics of space and the debate around the public sphere, in what Miwon Kwon has articulated to be “…the public sphere is always necessarily an ideal, an idealized construction (fantasy), insofar as it imagines a possibility and potential of overcoming social differences to debate issues of common concern”. The artists participating in the exhibition all have a relation to Malmö Art Academy, in that they are either former or currently students here, or involved in the teaching at the school. (Initiated by Lars-Andreas Tovey Kristiansen)
När Erik Bünger kastar om ordningen och bryter ner det linjära berättandet i kommersiella film- och tvproduktioner, skapas en speciell form av sociologisk lingvistik. Han hittar möjligheter och utrymme i populärkulturens schabloniserade och slätstrukna strukturer. Erik Bünger är enastående på att förflytta tid och sammanhang och ge det mening. På Galleri 21 visas tre audiovisuella verk av konstnären.
Tarmo Paunu representerar det unga och häftiga måleriet som mer och mer tar plats i det finska konstlivet. Detta är hans första utställning i Sverige.
Rune Johansen har blivit internationellt känd för sina säregna bilder av norska interiörer och exteriörer. Han har nyligen haft separat utställningar i både Berlin och Paris. Nasjonalmuseet i Oslo har köpt in en stor samling av hans verk
Thyra Hilden gick ut konstakademin i Köpenhamn 2002 och hon har sedan dess med stor framgång ställt ut sina foto och videoinstallationer runt om i Europa. Under 2006 deltog hon med utställningar på Paris Foto och "Frieze Art Fair" i London. I Paris fick hon stor uppmärksamhet för sin utställning bl.a. i Le Figaro. I år blev hon mycket omskriven i dansk press när hon tillsammans med sin partner Pio Diaz satte eld på AROS museum i Arhus se www.thyrahilden.dk På Galleri 21 kommer hon att visa foto och videoprojekt SLOTT
Jiri Geller har på ganska kort tid etablerat sig som en av den finska samtidkonstens stora affischnamn. Jiri Geller som är född 1970 bor och verkar i Helsingfors. Han är medlem i konstnärskollektivet ROR (Revolutions on Request). Konstmuseet Kiasma i Helsingfors har det senaste året köpt in flera av hans stora verk. Denna utställning är ett samarbete med Örebro Konsthall och Norrtälje Konsthall.
Niklas Karlsson, född 1977, utexaminerades från Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 2006. Han har under våren 2007 ställt ut verket Re- i samarbetet med SLs konstråd och bland annat medverkat i grupputställningen Deep Search på Göteborgs konsthall våren 2006. I höstens utställning på Galleri 21 visar Niklas Karlsson verk där fenomen som "upprepning" och "förändring" är centrala. Med teckningar, skulpturer och installationer i material som sytråd och kartong gestaltas i abstrakt form föreställningar med utgångspunkt i dessa fenomen. Lagbundenheter och strukturer som omger och påverkar oss är något som intresserat konstnären under en längre tid och då speciellt i relation till individen som subjekt. Konstnären hämtar inspiration från bland annat arkitektur samt rytmer och rörelser i naturen. I verket Re- som under våren visats i Odenplans tunnelbana i Stockholm speglas en vändande vågrörelse, i fruset tillstånd,i form av en arkitektonisk kuliss. www.niklaskarlsson.com niklas@niklaskarlsson.com
Last Sentences: 2005-2007 270 Galvanised steel plates with texts 100x46cm The majority of the texts are from the final sentences of death row prisoners just before leaving this planet…with a little help from the penal system. These exit poems form patterns -love –remorse-survival of the spirit. We should be aware that they are documented by the prison guards, swear words are deleted and presumably other contentious utterances are also cleaned up to maintain a form of drama which clearly has the system in the right and the prisoner in the wrong. When the statements are matched to the mug shots one is left in no doubt of guilt…and the list of crimes logged accordingly don’t leave much room for any further doubt.
„If i knew what has become of that dream that i dreamed, or that i dream that i dreamed, i would know all things“ (from the poem ‚on forgetting a dream’, Jorge Luis Borges) Isolt winkler researches in video- and photographic works the memory of images from her own consciousness and unconsciousness. Therefore she searches for a suitable form to document and find images for the process of conscious and unconscious melting. Her dreams are the material. After a first recording she works further on them step by step, recording by recording: verbal as well as written. The images are produced parallel. They deal with the direct surrounding of the dream – an abstracted extract of the character of the place and the circumstances of the sleep itself. In this way a piece of work appears that documents the course of events of recalling in text and image. The exhibition in gallery 21 „the world is not my home, i am just a passenger“ (quote Tom Waits) assembles works that deal with being foreign, unfamiliar, alienated of situation, place, surrounding, oneself, and the own past. Dreaming stands for a value-free reflection of the own world. For a questioning of realities. link to www.isolt.net
För Galleri 21 har Marika Orenius skapat flera nya video- och fotoverk som kan ses var för sig men som också - med fördel - kan läsas tillsammans. Videoinstallation ARC-EN-CIEL består av fragment; anteckningar ur en dagbok och citat ur - för hennes undersökning - omistliga böcker, bl.a. avskedsbrev av kvinnliga, tjetjenska självmördare. Titeln på verket är hämtat från en medicinsk term från 1800-talets Frankrike, en beskrivning - skapad av män - för att benämna en kvinnas regnbågformade kropp när hon befann sig i ett hysteriskt tillstånd. Som vanligt har Marika gått systematiskt tillväga och skapat en schematisk grund som den här gången består av två strukturer som verket parallellt ska växa fram ur. Två berättelser om livets motsatser: Den ena handlar om tillblivelse, den andra om utplånande. Men trots motsatsförhållandet finns en viktig gemensam nämnare: båda beskriver det outgrundligt (o)lyckliga i att tvingas välja sitt liv. Ibland tycks valet vara omgivet av det vi kallar frihet, andra gånger är valet gjort av någon annan, och det enda sättet att välja är att vägra valet, något som inte sällan kan vara förenat med outhärdlig smärta, utanförskap eller förintelse. I den ena videon berättar om döden eller ”det eviga livet, någon annanstans, i himlen”; några överlevde fast de inte ville, andra försvann för gott. I den andra videon anar vi lyckan i väntan på barnet som ska komma. Två samtidiga världar, så långt från varandras och ändå så förenade i de livsval som alla, oavsett bakgrund, tvingas göra. I en annan, fristående, del av utställningen visar Marika Orenius fotografier. De hänger i ljuslådor med en tydlig fram- och baksida, men samtidigt är fram också bak och bak är fram. Kvinnogestalten visar upp sin bara överkropp eller låter den skymta såsom vi vant oss att se den genom den alltmer allmänna blick som konstant bevakar kvinnans kropp, även när hon är gravid. Mitt i sin grossess är hon sexig och åtråvärd, men också kalkylerat avståndstagande. Hon är delvis avklädd men har ändå pondus och generositet. Hon bjuder på sig själv utan att bjuda ut sig. Och hon räds inte blicken, för med sin världsvana attityd klarar hon att värja sig mot det som söndrar. - Catrin Lundqvist Curator vid Moderna Museet, Stockholm Konstnär, frilansande curator och skribent. Utställningen innehåller även ett performativt videoverk Top Performance som är projicerad på en hängande yta. Kvinnogestalten i videon visar en regnbågslik position som i sin absurditet är en referens till könsrollernas konventioner. Att vara framgångsrik eller bara försörja sig kan förutsätta skådespeleri – vissa ”hysteriska” kvinnor, redan på 1800-talet, gjorde sin ”karriär” som patienter på La Salpêtrière sjukhus in Paris, och i videon ser man en position (arc-en-ciel), som blev hysteriaktens klimax. Utskrifterna med texterna CHOICE och WHAT CHOICE består av miniatyrbilder som är hämtade från internet. Mikroskopiska bilder av celler och närbilder av självmordsbombarens utrustning tvingar oss att tänka på våra motiv och oundvikligheten bakom livets kulisser.
Välkomna till årets Skyltfönsterutställning på Galleri 21. Konstnärerna bakom årets skyltfönsterutställning är: Aleksandra Kucharska, Magali Cunico och Thale Vangen. Aleksandra Kucharska är nyutexaminerad från Konsthögskolan i Malmö. Hon arbetar med installation, där hon använder sig av olika tekniker, bland annat skulptur, video och fotocollage. Utgångspunkten för hennes konst kretsar kring självporträtt och minnesbilder. Hemmet är ett återkommande tema. Det handlar om berättandet, om minnen som återfår liv och betydelse. Aleksandra visar en installation med två gipsavgjutningar av sig själv, där galleriets fönster är en viktig del av verket. Magali Cunico går sista året på Konsthögskolan i Malmö. I hennes måleri tar hon utgångspunkt i verkliga platser, som hon sedan tömmer på dess ursprungliga mening för att skapa en ny mening. Magali är intresserad av att undersöka seendet och perceptionen av verkligheten och att förmedla en sinnesstämning. En ambivalens präglar miljöerna i hennes målningar Magali använder fönstret både för att skapa ett extra lager och en distans mellan betraktaren och målningen. På det sättet uppstår en känsla av ouppnåelighet samtidigt som betraktarens spegelbild blir en del av verket. Thale Vangen går tredje året på Konsthögskolan i Malmö. Hennes skulpturer befinner sig i spänningsfältet mellan det tvådimensionella och det tredimensionella, mellan vila och rörelse. Mekaniska och organiska sammanhang dekonstrueras för att sedan återuppbyggas i nya konstellationer. Verken är undersökningar kring perception och verklighetsuppfattning, om det finns någon absolut, logisk kraft bakom dessa fenomen. Thales installation sträcker sig genom hela utställningslokalen. En gigantisk snigel, gjord av glasfiber är på drift genom gallerirummet. En text som är placerad i ett av galleriets fönster, är ingången till installationen.
Bird song Det fanns ett trädgårdsmästeri mitt inne i det kvarter där jag växte upp. Vid skymningen på somrarna sjöng koltrasterna bedövande vackert och man kunde känna en stark doft av jord. Detta är ett minne som jag burit med mig och som jag ofta framkallar vid behov. Ett annat tidigt barndomsminne är en mardröm som återkom natt efter natt under en längre period. Jag befann mig i mitt sovrum och kände något hotfullt från garderoben. När jag skulle försöka ta mig ut ur rummet gick allt i ultrarapid samtidigt som garderobsdörren sakta öppnade sig.
Denna utställning handlar om framför allt drömmar. Det finns ett tyskt ordspråk: "Träume sind Schäume" ("Drömmar är som bubblor"). Dessutom kommer jag att presentera några verk som har med snö att göra:fotografier av "snökulor". För mig är snökulor alltid på samma gång drömkulor. Vet du hur filmen "Citizen Cane" börjar? En snökula spricker,och samtidigt går en dröm i kras. Det kommer även att finnas sockersnö med en bok med vackra och fula kakor. Jag kommer att visa några "små planeter" ur en samling verk som utgår från tanken hur livet egentligen skulle te sig på en pytteliten planet: "På en liten planet kan det regna nerifrån. Om en planet är tillräckligt liten kan man stoppa ner den i handväskan." I ett rum visar jag några verk som kretsar kring ämnet vidskepelse. Där snurrar en svart katt som besatt kring sig själv utan att kunna bestämma sig om den skall korsa besökarens väg från höger till vänster eller från vänster till höger. Saskia Breitenreichers verk kretsar tematiskt kring folktro, visdomsord,vidskepelse och sagor ett samhälles kollektiva minne där det overkliga och det rationella smälter samman. Utställningen på Galleri 21 ger möjlighet att lära känna flera grupper inom Breitenreichers verk. Hon presenterar t.ex. olika arbeten med det gemensamma ämnet "Små planeter" - en samling verk som utgår från tanken hur livet egentligen skulle te sig på en pytteliten planet: "På en liten planet kan det regna nerifrån. Om en planet är tillräckligt liten kan man stoppa ner den i handväskan." I ett annat rum samlas arbeten kring ämnet vidskepelse. Där snurrar en svart katt som besatt kring sig själv utan att kunna bestämma sig om den skall korsa besökarens väg från höger till vänster eller från vänster till höger. En serie fotografier omfattar motiv från vidskepelsens värld: "Att gå under en stege betyder otur" eller "Skärvor betyder tur". Saskia Breitenreicher söker inspiration i vidskepelsens och traditionens värld. Detta gör att hon tar sig an ämnen som under långa tider engagerat människorna. Därför är dessa ämnen tidlösa och kan fungera som liknelser som om och om igen kan sättas i relation till aktuella händelser och företeelser. Genom att ge dessa motiv formen av leksaksliknande installationer uppmärksammas de overkliga inslagen i berättelsernas innehåll, och samtidigt handlar det om ett instrument som kan användas till att abstrahera från den rationella vuxenvärlden. Breitenreichers verk visar på ett humoristiskt sätt vilka faror som lurar bakom människans längtan efter säkerhet och trygghet. Man kan kvävas i sockerberget, eller man kan liksom drömmaren som hela tiden tittar upp mot himlen förlora fotfästet i tillvaron.
Lars Brunströms utställning på galleriet består av 3 mekaniska djur. Två reptiler och en spindel. De tre djuren är svarta och har en grafisk tydlighet mot sina vita podier, långt ifrån kamouflage och den insmältning i miljön som annars kännetecknar många av dessa djur. Koncentrationen på djuren med sina rörelser skapar olika karaktärer, de berättar om ett tillstånd snarare än om det faktiska djuret. En överkörd orm som ligger på ett podium, den rör långsamt på den oskadade bakkroppen. En geckoödla söker utmed kanten på en platta på väggen som utgör dess begränsade värld. En spindel lyfter kontrollerat ett ben i taget i en cirkulär ordning.
Åsa Maria Bengtsson bor i Malmö och fick sin konstutbildning på konstskolan Forum mellan åren 1982-87. Åsa Maria är utan tvekan en av de mest framträdande konstnärerna just nu som utbildades på Forum. Som konstnär är hon mångsysslare och arbetar i ett flertal olika material och tekniker; ljud, video/film, foto, och skulptur. Hon har genom åren utvecklat och skapat en helt egen stil. Hon har ständigt utvecklat nya projekt och har gjort många och uppmärksammade nationella och internationella utställningar. Hennes senaste projekt är filmen ”Fast eller flytande”, som hon har gjort tillsammans med Ewa Cederstam. Filmen premiärvisades på Göteborgs Filmfestival och har sedan dess visats runt om i landet och på olika filmfestivaler med stor framgång. På Galleri 21 visar Åsa Maria Bengtsson en helt nykomponerad utställning med titeln "Luftrum"
Innan hade jag ingenting att säga, då sa jag inget Nu har jag masser att säga, jag kan inte vara tyst När jag inte hade något att säga då höll jag tyst När jag hade något att säga då pratade jag Nu för tiden går käften i ett
"Jes Brinch" - ett existentiellt projekt. På 90-talet var Jes Brinch (f. 1966) en av Danmarks mest högljudda "enfant terrible". Han och Jens Plenges våldsamma och utmanande konstprojekt gav eko på den nordiska konstscenen; "Burn Out" på galleri Nicolai Wallner, en installation av ett nedbrunnet daghem, "The parking lot" - kraschade bilar och bussar på Kungen Nytorg, "The hot dog stand" - en brinnande korvkiosk på ett torg i Århus. Korvkiosken är att betrakta som ett slags symbol för "det danska". Och på Århus konstmuseum slog de sönder en lyxig bil - en Jaguar - i projektet "The Jaguar". De båda anarkistiska konstnärerna var "utklädda" till danska medelklassmän i vita byxor och kulörta tenniströjor. Aktionerna var en påminnelse om att katastrofen lurar överallt. Både yttre och inre "fiender" hotar. Den kulturella fernissan är lövtunn. Jes Brinch har därefter fortsatt att utmana och ifrågasätta konsten och det borgerliga samhällets konventioner. Han ser konsten som ett existentiellt projekt och skiljer inte på liv och konst.I slutet av 2003 flyttade Jes Brinch till Vietnam. På en fråga från en tidningsreporter om han har flytt från Danmark till Viet Nam svarade han: "Ja, jag är på flykt från ett samhälle där tryggheten består av att man passiviserar folket, ett samhälle där TV-tittandet är det enda som upptar människor. Ett samhälle där otroligt många äter antidepressiva medel för att lindra den existentiella ångesten. Jag lever inte för att få ett tryggt liv som folkpensionär, jag lever för att lära om livet, om mig själv och om andra människor och kulturer. Jag vill engagera mig och jag vill leva ett liv som jag inte ångrar när det är slut" Jes Brinch tar ställning, vilket inte är särskilt brukligt i dagens samtidskonst. Konsten ska enligt Brinchs estetik vara ett kritiskt verktyg: "The media is the messenger, not the message. The perceivers experience is what is worked with." Han vill vara både begriplig och underhållande. Och han gör inte konst för kritiker och curatorer. Alla ska kunna uppskatta hans konst. Det är i alla fall hans ambition. Jes Brinch använder sig av en mängd olika uttrycksformer. Installationer, ljus, ljud, musik, readymades, text, måleri, skulptur, grafik, t-shirts, affischer. Att hålla sig till en stil eller genre ligger inte för honom. Från Vietnam kommer nu en strid ström av färgstarka arbeten som bland annat kretsar kring teman som kulturrelativism, individualism och kollektiv. Han samarbetar med lokala vietnamesiska konstnärer och arbetar med traditionella vietnamesiska konstformer som porslinsskulpturer, porslinsmåleri och träsnitt.Det är uppenbart att den vietnamesiska kulturen bibringat ytterligare tändvätska till Jes Brinchs redan så explosiva fantasi.
Cecilie Dahl – Född 1960 i Oslo, bosatt i NewYork och Oslo. Bildkonstnär som ställer ut i Europa och USA. Stipendiat på Künstlerhaus i Bethanien, Berlin, PS1, NewYork och ISCP, New York. Malmö konstmuseum har den största samlingen av hennes arbeten. Cecilie Dahls bok ”Perspektiv Berlin” blev presenterad på bokmässan i Frankfurt, i klassen Artit´s books, och köptes in av MoMA, New York
Konstnären Åsa Nyléns särpräglade måleri handlar ofta om förhållandet mellan människan och miljö. Med utblick och inblick tränger hon in i specifika miljöer, gestaltar stunden, motståndet och det egna förhållandet till platsen. Hon använder sig ofta av befintligt material från platsen vilket resulterar i en variationsrikedom i material och form. Åsa Nylén gör måleriet meningsfullt, skapar relation och sammanhang med sin omvärld. Det är mulligt draperande och måleriskt, på en gång oordnat och organiskt men även koloniserande och arkitektoniskt. Hennes avvikande kompositioner är fulla av liv och överraskningsmoment som inte alltid är uppsluppet. För mig framstår hennes måleri som ett sociologiskt verktyg där friktion och fiktion skapar ett intimt samarbete. Åsa Nyléns måleri är generöst och gör mig glad inombords. - Nicolas Hansson
Kari Cavén är född och verksam i Finland. Cavén samlar material till sina utställningar på skrothögar och i skräpcontainrar. Genom sin konst återuppväcker han de dumpade värdelösa objekten. Som betraktare kanske man känner igen objekten, men de har genomgått en metamorfos och väcker nu nya känslor till liv, allt efter vad betraktaren har för behov och känslor. Kari Cavéns konst har jämförts med kubismen, dadaismen och Art Pauvres, men jämfört med andra utövare av dessa konstinriktningar anses Kari Cavén vara en stor optimist. Han är känd för sin lekfullhet, humor och varma hjärta. Titlarna på verken är, enligt konstnären, lika viktiga som verken. Kari Cavén har representerat Finland vid ett stort antal internationella utställningar, bland annat Venedigbiennalen 1990. (Från Tuula Arkios artikel om Kari Cavén)
Galleri 21 fyller 21 Deltagare: Maria Borgström/Åsa Maria Bengtsson/ Mette Hansen/Josabet Werkmäster/Jon Åkerlind/ Torsten Hylander/Göran Green
Den Isländske konstnären Hlynur Hallsson, numera bosatt i Tyskland, öppnar galleriets säsong 2005. Räkna med något utöver det vanliga där publiken bjuds in till engagemang och delaktighet.
Tea Mäkipää (f. 1973) bor för närvarande i Stuttgart i Tyskland. Hon är utexaminerad från Bildkonstakademin och har studerat vidare i Stockholm och London. Mäkipää har haft flera separat- och grupputställningar både i Finland och på andra håll i Europa. Hösten 2003 visades hennes installation Sexgood på utställningen Supermarket på Helsingfors konsthall. I Finland har verk av Mäkipää ställts ut bl.a. på Kiasma och Galerie Anhava. Tea Mäkipää blir Nordens enda bidrag på "Art program of the world exposition 2005" som äger rum i Aichi i Japan nästa år. Utställningen är en del av världsutställningen "Expo 2005", som beräknas locka nästan 15 miljoner besökare. Tea Mäkipää är en av endast två européer som bjudits in. Hennes bidrag heter "En värld av mångfald" och är en fotoinstallation som beskriver världen som vi skulle vilja ha den
Olov Tällström (S) och Jukka Lehtinen (FIN) är två av Nordens intressantaste skulptörer som med stor framgång har specialiserat sig på och utvecklat den kinetiska konsten
Mine arbeider handler ofte om bevegelse og forflyttning. Erfaringer og sanselighet, knyttet til menneskelige foreteelser og eksistensielle betydninger. Arbeidene fremstår som objekter, mekaniske installasjoner og videoprojeksjoner. Bevegelser gjentas i ulike forløp. De skaper mentale rom, tilstander, drømmer, minner. Avmakt og håpløshet, eller rituelle sakrale, meditative stemninger. Arbeidene har ofte undertoner av ironi med sine absurde sammensetninger. De utfører bevegelser som tilsynelatende er av den største betydning, men som i tidsløpet kan fremstå som meningsløse repitisjoner. De spiller på tvetydige referanser, forventning og destruksjon, fri flukt og tvang. Hentydningene er innbydende og smertefulle et sted mellom virkelighet og fiksjon
Vilken betydelse har upprepningen av en viss hustyp i ett landskap? Vad skiljer en bra cigarr från en dålig? Hur tar man sig genom ett minfält utan att dödas? ”Guidelines” tar upp aspekter på vad det innebär att rätta sig efter andra människor, anpassa sig till värdehiearkier, eller lysssna till omgivningens tolkningar och berättelser
Galleri 21 har glädjen att få presentera en utställning med två konstnärers vars betydelse för den finska respektive den svenska samtidkonsten är betydande. Jukka Vikberg skulptör som med sin konst och med sitt engagemang varit och är en viktig kugge i den finska konstens framfart de senaste decennierna. Han är internationellt väletablerad och är representerad i många samlingar med sina rörliga skulpturer bl.a. i Malmö konstmuseums nordiska samlingar. Kent Karlsson nyskapande skulptör, målare och grafiker som har en viktig och inspirerande roll i det svenska konstlivet. Som professor på Valands konsthögskola i Göteborg har han haft och har ett stort inflytande på många av den nya generationens konstnärer som har haft förmånen att ha honom som inspiratör och lärare.
Människans psykes tillstånd är spridat och kan ej se sitt ursprung… sina rötter. …själen har fångats i sterila lådor… …slutet och början av livets cykeln… förbindelse mellan motsatserna…ljus och mörkret, värme och kyla Det verkliga och det overkliga. genom visioner om det förflutna…om det framtida försöker hon återförenas med natura… ursprungligen kontakt med jorden... …den levande känsla att ligga ovanför marken… och under den…in subterra …kroppen fångar dimman och samtidigt den underjordiska fuktighet… …gröna lukten som attraherar och invaderar hela kroppen… som en elektrisk kedja…över hudens ytan.
“- I Frode GundorfNielsens utställning smälter datorprogramering,musikkomposition och installationer av redy-made objekt samman till en helhet, som mig veterligen, är helt unik. Uppenbart är också, att Nielsen, när han kom på idén att dator programmera vattendroppar, skapade ett nytt konstnärligt medium som inte bara är auditivt utan också visuellt med många utvecklingsmöjligheter.- " Britte Montigny SKD "- I Nielsens ljudkonst alstras ljuden i och av själva rummet med hjälp av tryckluft irör och slangar, drippdropp i burkar och vattenspeflar, klingklang och blingbling. Det enklaste och renaste, men samtidigt mest avancerade formen av ljudkonst, eftersom den tar naturliga ljud ur sin vardaglighet och förmår dem att säga något mer än just bara dripp dropp dripp" Tor Billgren Nöjesguiden
Skyltfönsterutställning i samarbete med Konstperspektiv. Tidskriften Konstperspektiv firar 30 års jubileum på Galleri 21 lördagen den 3:e december. Det firar vi med utställning och fest, diskussion och debatt! Se mer under rubriken SPECIAL eller gå in på www.konstperspektiv.nu
Sæther var professor i måleri på Konstakademin i Oslo under åren 1996- 2002. Under 70-talet var han en av de ledande inom den nyromantiska rörelsen som då var stor i Norge. 1973 flyttade han till USA där han verkade fram till 1994 då han återvände till Norge. Från att ha varit en av den s.k. "magiska realismens" stora namn har han utvecklat sitt konstnärskap och arbetar numera inte bara med penslar utan även med ljud, foto, video, kopieringsmaskiner m.m. Jan Valentin Sæther betraktas som en av de riktigt stora norska samtidkonstnärerna.
Består av dokument som speglar hur säkerhets- och kontrolltänkande formar hus, städer och beteenden. I foto, video, text och modeller pekar utställningen framförallt på hur ett av samhällets säkerhets-organ, polisen, påverkar utformningen av offentliga rum. Utställningen ansluter till arkitekturforskningsprojektet Los Angeles Islands, där en samläsning görs av Malmö och Los Angeles.
Utgångspunkten är öppningsbeskrivningar till förpackningar, kartor, bruksanvisningar, pedagogiska modeller och de system eller gestaltningar som i vetenskapen, t. ex. fysiken, använder sig av för att åskådliggöra och visualisera komplexa strukturer eller immateriella fenomen i världen och universum. När någonting placeras i relation till någonting annat. Det som sker mittemellan. Vad är det? Svaret? Lösningen? Förklaringen? Mötet? Missförståndet?
Filmerna är hennes, de våldsamma, utlevelsefulla. Hennes handstil liknar virkade rader. Släktingarna är hennes, de bundna, de dolda och skuggade och de som vänder sig bort. Hon är ungefär som jag. Jag består av trådar, garnstumpar och snören som sammanfogats till ett täckande hölje. Det hänger ben i taket.
Berlinbaserade konstnärer som tar galleriet i besittning med video och skulpturer.
Måleri med tema om samtidens fascination över sex, död, religion och rasfrågor.
Gilje integrerar videokonsten med installationer, improvisation, performance och dans. Mer info inom kort.
Kimmo Schroderus är årets vinnare av Ars Fennica. Ars Fennica är det största bildkonstpriset i Finland. Ars Fennica är även internationellt sett en mycket ansedd utmärkelse.
Steingrimur Eyfjörd employs the techniques of painting, graphic art, and drawing, but also works with graphic design. His works often convey a strong sense of commitment with a socio-political message. Using shapes that bring to mind the speech bubbles used in comic strips, Eyfjörd comments pithily and humorously in the works displayed here on the current state of the Icelandic art scene. Subjects treated in this way include the lack of a serious market with international exposure for progressive art, and the shortcomings in art initiatives on behalf of politicians.
Skyltfönsterutställning med Lina Selander, Helena Wikestam, Robert Ek, Anssi Kasitonni, Camilla Palm, Mika Korhonen, Guilty Guilty
År 1915 inträffade ett morddrama i innersta Norrland. Min morfar kom från den lilla byn där dådet begicks och det var hans far som blev mördad. Jag har hört släktens muntliga beskrivning av dådet, men det var nog inte förrän jag själv besökte dessa trakter som det började intressera mig. Det finns inte många släktingar kvar däruppe nu, och dom jag träffade var inte alltför talföra om dådet. Istället har jag försökt att göra mig en egen bild av det inträffade.
Min ingångspunkt i det konstnärliga arbetet var måleriet eller stillbilden. Nu är jag upptagen av hur berättandet med rörliga bilder fungerar.
Varsamt lägger han sin älskade i sin säng. Han rättar till hennes armar och ben och lägger sedan täcket över den luftfyllda kroppen. Med vidöppna ögon finner hon sig i detta, utan protester. Han tittar ömt på henne och kysser henne godnatt.
Since 1987 when I proclaimed "rational scientific art", my artwork has focused on a critical appraisal of scientific thinking. I have dealt increasingly with environmental problems in the last few years
An installation about remembrance, the ephemerality of youth, and Irish folksongs.
I try to draw my outline as a human being again and again. I need an outline to find out where the inside ends and the outside begins.
Med hjälp av video och fotoobjekt i 2- och 3D, undersöks hur stillheten förhåller sig till oron. Krävs det ett kaos för att stillheten ska synas eller kan man uppleva en yttre ro samtidigt som man har en inre oro.
Kalle Runeson har varit visionär sedan födseln
Han älskar det metafysiska
En akvarellist som fört in akvarellmåleriet i en ny dimension.
”Hur kan man möta dagdrömmen och fantasin i vardagslivet? De är så förfärligt sanna.
Men hur möta dem, framföra dem. Jag är intresserad av att kombinera det vi ser och det vi tror oss se”
”En milstolpe i den rörliga bildens historia”, Lars O Ericsson (DN). Den avslutande delen i en trilogi, tidigare delar White Flight (1997) och Man to Man (2000). Man to Man visades på Galleri 21 2001.
Mårten Nilsson är från början grafiker som har arbetat sig fram via skulptur till mer konceptuell konst. Hans utställning består av fyra rumsinstallationer. Objekt, möbler, hyllplan, trycksaker och tyger arrangeras på olika sätt. Utställningen handlar om att utforska hemmet, hur vi påverkar och påverkas av den miljö vi har växt upp eller befinner oss i.
Anna Ekman har skapat tre självporträtt som utgör tre olika sätt att närma sig en människa. Skulpturerna möter betraktaren, och i det mötet bildar de en helhet.
I sitt verk ”Berg” har Lars Brunström byggt en konstruktion som med hjälp av ljus och reflektioner skapar en bild. Betraktarens förmåga att uppfatta det tredimensionella blir det sista fasen i detta aggregat. I ”Origo” låter konstnärerna sina världar mötas.
Jan-Erik Andersson är en konstnär och konstprovokatör som skapat mycket debatt i Finland. Jan-Erik Andersson visar installationer och skulpturer som berör livets grund energier; kärlek, mat, städande och rummet som vi bor och lever i.
Som extra krydda får vi uppleva en version av medieprojektet ”World Wide Chocolate Heart”, där chokladhjärtan kan sändas ut över världen.
Johanna Schartau arbetar i många olika medier och uttryck; textil, skulptur, foto, installationer och film. Här visar hon installationer med fotografier. Bilder ifrån tidigare händelser i hennes liv har på nytt gestaltat sig; genom backprojektioner har bilderna fotograferats om och fått en nytt innehåll; där dåtid och nutid flyter samman. I vart och ett av rummen har de nya fotografierna fått sin plats. Det handlar om händelser och omständigheter som kanske inte alltid dirket men indirekt har ett avgörande inflytande på ens liv.
När Morten Viskum ställde ut på Galleri 21 1997 väckte han ett enormt rabalder. På SDS löpsedlar stod det ”Döda djur chock på konstutställning i Malmö”. Utställningen bestod bl.a. av 2.000 döda musfoster. Sedan dess har Morten Viskum och hans konst ständigt skapa stora rubriker och upprört folk. Bakom dom, i mångas ögon, spektakulära tilltagen finns det ett djupt allvar och ett ifrågasättande av både det vedertagna konstbegreppet, moralen och vår kulturellt betingade oförmåga att hantera den fysiska döden.
Malmökonstnärinna som arbetar med rumsinstallationer och video. Åsa Maria Bengtsson är en i raden av framgångsrika konstnärer som fick sin utbildning på konstskolan Forum i Malmö. Hennes senaste videoverk/skulptur ”Out of Sync (about melancholy)” väckte i fjor stor uppmärksamhet på utställningar i Malmö och England.
Marcus Copper fick Ars Fennica priset 1999. år 1998 köpte Kiasma hans omtalade konstverk ”Arch Angel of Seven Seas” ett fantastiskt valfiskliknande verk av trä. Markus Copper tillhör en av de mest intressanta finska konstnärerna idag.
Volker Sieben, konstnär och musiker bosatt i Berlin. Volker Sieben arbetar med installationer och performance och har gjort många uppmärksammade utställningar nationellt och internationellt.
Återigen kan vi se Ewa Mozard på Galleri 21. Denna gång tillsammans med Mona Lisa Eriksson och Jeanette Schweitz - tre konstnärer som har Gotland som en gemensam nämnare. Ewa Mozard arbetar med skulptur och video, Mona Lisa Eriksson med skulptur och foto och Jeanette Schweitz arbetar med objekt och installationer.
Fyra isländska konstnärer som tillsammans arbetat fram konstprojektet ”Tigern och Isbjörnen” .
Första utställningen är i Reykjavik juni 2002 sedan bär det av till Grönland i augusti, Färöarna i september och avslutas på Galleri 21 i oktober. Projektet består av videoverk, foto, skulptur och rumsliga installationer.
Galleri 21s återkommande skyltfönsterutställning. Här ges sju konstnärer - en i varje fönster - möjlighet att ställa ut.
I år ställer följande konstnärer ut: Janine Sack, Peter Svedberg, Clara Hall, Mattias Arvastsson, Linnea Öberg Sellersjö, Nathalie Djurberg och Matias Bechtold.
"En personlig fördjupning i den kvinnliga kroppens förändring under en graviditet. Transformationen från abstrakt till synligt liv."
"Det som intresserar mig är de här platsernas mellantillstånd. Mellan stad och land, mellan det etablerade och det som söker sin plats."
Kalle Suomi
"He liked usual things like coffee, toast, marmelade and to sail over the sea of arses"
Torsten Hylander
"Jag har sedan början av 80-talet arbetat med collage. En teknik som gjort det lätt att testa olika bildlösningar, en ögats lek med formen, där slumpen ofta fått spela stor roll."
Christian Andersson
"Jag är intresserad av skiktet mellan det vi kallar verklighet och det vi fått lära oss är osannolikt eller påhittat. Genom att tillverka situationer eller objekt som inte ännu hittat sin plats på den skalan gör jag min värld mer spännande."
Anna Berg
"Jag fryser ögonblick i min verklighet och fogar ihop dem till korta berättelser."
"Jag arbetar med känslor från det vackra till det frånstötande, men upplevelser omkring teman som sjukdom, smärtor, liv och död. För att förmedla detta använder jag ett konkret och direkt uttryck med hjälp av installationer där jag blandar tredimensionella objekt och djurorgan med bl a foto och texter."
"De viktigaste elementen i mina konstverk är lättheten, lekfullheten och arbetsglädjen."
"'Omedelbar omgestaltning' satsar på den enskilde medborgarens kreativitet och den boendes kä nsla för sin stad. En subjektiv uppfattning blir omsatt i handling för att pröva den bestående ordningen."
Kinetisk konst med 15 konstnärer från hela Norden.
Snorre Ytterstad(N), Veil Bjerkeset Andersen(N), Bente Sommerfelt-Colberg(N), Annika Tonts(Fi), Jukka Vikberg(Fi), Kimmo Ojaniemi(Fi), Osmo Valtonen(Fi), Frode Gundorf Nielsen(Dk), Jes Brinch(Dk), Steffen Tast(Dk), Christian Partos(S), Olov Tällström(S), Mats Hjelm(S), Jan-Anders Hansson(S), Karl Adrian(S)
"Tidigare var min arbeten tunga och massiva, men så upptäckte jag att elektriciteten uppfunnits och nu rör sig min skulpturer glatt hit och dit."
"Jag respekterar dem som tror, och jag tror själv. Men jag sätter ett frågetecken inför dem som tror blint. Jag ställer hellre frågor än kastar fram svar."
"Uendeligheten må skildres som fragment.
Et menneskeliget udsnit af det store rum, den ukendte tid."
"Måleriets sublimitet och annonsbildernas kitsch kolliderar i mina verk. Det vardagliga blir speciellt och besynnerligt."
"Gripa: översätta. Och allt är översättning på varje nivå, i varje riktning" Michaux
"Mina arbeten är baserade på idén om en förbindelse mellan den kroppsliga existensen och språket. Kroppen som tecken. Tecken som kropp."
Björg Ingadóttir
"Jag arbetar med naturen, ursprunge och illussionen, den islänska naturen som jag är uppväxt med och som jag bär inom mig oavsett var jag färdas och lever."
Steinunn Helga Sigurdardóttir
"Efter utställningen tvättas verken bort, inget återstår förutom erinringen av verken. Jag arbetar med erinringen, min erinring, mitt arv."
"Pekka Jylhä possesses a mind replete with tales, observations and experiences, all which seek their own expressive form."
Året är 1985. Vi befinner oss på Jakob Nilsgatan 21, i ett gårdshus på en av Gamla västers vackraste gator. Här grundades Galleri 21.
"Ja, allt började där vi bor, nere på Gamla Väster. Det var ju många orenoverade hus där då och det bodde mycket konstnärer där som ville ha ett nytt ställe att ställa ut på. Ett nytt galleri för den nya konsten" berättar Göran Green.
I huset som Göran bodde i fanns en ledig lokal som han och kompisen Karl Adrian fick ta över. "Redan från början körde vi ganska många utställningar per år" säger Göran. "Det var en väldig blandning med konstnärer som dök upp – och alla ville ställa ut".
Gården på Gamla Väster var en plats för kreativitet – och gemenskap. "Det var stora fester jämt" säger Josabet Werkmäster, som flyttade dit och engagerade sig i galleriet 1987. "Vi hade fest på hela gården och alla lägenheter var öppna".
Galleriet hade också ett eget fotbollslag i korpendivision. "Nästan alla som bodde på gården var med. Så det blev kittet – galleriet och senare fotbollslaget", förklarar Göran.
Malmö under 1980-talet var en stad i förändring, fylld av politiskt engagemang och kulturell dynamik. Men de ekonomiska utmaningarna var stora under galleriets första år. "Det fanns inga pengar" säger Göran. "Men hyran var ju låg. Och den betalade väl du privat, Göran?" inflikar Josabet. "Ja" svarar Göran.
Tack vare uppmärksamhet i lokala tidningar som Sydsvenskan och Arbetet ökade intresset för galleriet, vilket lockade fler etablerade konstnärer. "Man kan kalla det ett kulturellt centrum, verkligen. Folk kände att de kunde gå in där och sätta sig på gården om de ville", säger Göran.
Vid sidan av utställningarna blev Galleri 21 snabbt ett centrum för intellektuella samtal, poesiuppläsningar och föreläsningar. "Vi bjöd in forskare från universitetet. Alla var intresserade av att ställa upp, så vi hade många föreläsningar från början" säger Göran.
Entrén efter att galleriet flyttade till Triangeln.
Sedan starten har Malmös konstscen förändrats. Fler institutioner och gallerier har tillkommit, men Galleri 21 har fortsatt att vara en viktig del av stadens konstliv. Med sin experimentella anda och sitt internationella nätverk var galleriet en plats där konstnärer kunde utmana och överraska.
På frågan om det finns någon specifik utställning eller konstnär som varit avgörande svarar Josabet: "Jag skulle nog säga sammelsuriet. Blandningen." Göran tillägger: "Jag och Josabet har väl lite olika smak på saker och ting, men vi jobbar bra tillsammans. Vi vill ju att det ska vara annorlunda."
Några av alla de vernissagekort som skickats ut från Galleri 21 under 40 år.
Baserat på intervju av Josabet Werkmäster och Göran Green i december 2024, gjord av Filip Reeder.